Tuesday, December 01, 2009

Stanley Hauerwas om liturgi



En liten paus i kyrkohistoria-serien för detta Hauerwas-klipp, som jag tror är rätt så nyupplagt på tuben. Notera för övrigt de många um:en och eh:men i hans tal: Hauerwas är betydligt mer eftertänksam än många tror, och inte enbart en onliner-teolog.

13 Comments:

Blogger Gustaf said...

Då de ändå hamnade i rad, kan man inte låta bli att fundera på skärningspunkten mellan Hauerwas Graham.
/ Gustaf, den teologiskt splittrade.

12:48 PM  
Blogger Fredrik Wenell said...

Pauser kan också vara intressanta! Detta är ett enormt viktigt områden tänker jag för kyrkan. Men det jag möter i mina samtal med personer om liturgi är att en även en liturgisk gudstjänst så lätt blir passiviserande, slentrian och därmed orsakar det samma sak som TV-tittande. Hur blir liturgi verkligen "the work of the people"? Någon som har tips?

12:52 PM  
Anonymous Ann Jeanette said...

Holder absolutt med om at lovsangen kan bli underholdning, men at dette ikke også skjer i møte med en presteorientert liturgi har jeg vanskelig for å se - to sider av samme sak?

Homogen gruppe?

Hva mener han egentlig med "work of the people"?

Hauerwas provoserer og fasinerer! Likevel treffer spissformuleringer sjeldent sakens kjerne..

3:24 PM  
Anonymous Anonymous said...

Nää... Vad menar han med att modern lovsång bara är underhållning? Det är klart att det kan vara så - men det kan sannerligen mer traditionell liturgi också vara. Prästen/pastorn är aktiv där framme medan mina tankar kan vandra som de vill... Lovsången i en gudstjänst kräver ju att jag deltar med hela mitt hjärta, annars blir det ju ingenting. Hela församlingen är ju inför Gud! Lovsång leds ju förvisso av någon/några, men kräver ju hela församlingens deltagande?? Vad har han varit i för kyrkor, egentligen, den där Stanley? Och homogenitet: Jag vet att det skapas subkulturer i vilken församling som helst. Om församlingen av ett eller annat skäl till största delen består av en viss åldersgrupp eller nationalitet kommer detta givetvis att prägla församlingen. Om det är bra eller inte kan diskuteras - själv trivs jag bäst när det är en ordentlig blandning på grejerna - men det kanske inte är så konstigt i alla fall?
Jag gillar inte alls filmsekvensen med likadana män i vita skjortor. Skall den porträttera folk i kyrkan? En nidbild, om du frågar mig. Och skrapar man på ytan hos någon av dessa "kloner" så kommer man antagligen att finna en levande människa med eget hjärta och egna drömmar. Man skall inte vara för snabb att avfärda människor bara för att de beter sig lite likartat. Är det dessutom fråga om unga människor är de personligheter i vardande, kanske lite osäkra. Kanske har de inte hunnit differentiera sig riktigt ännu. Sådant är en process.
Och de piruetterande damerna där på slutet - nää, nidbild säger jag. :(
Kritiker och skeptiker behövs förvisso, men vi behöver inte skapa karikatyrer av varandra. /bokmalin

8:40 AM  
Blogger joelh said...

bokmalin: håller med om att de inlagda bilderna i klippet är töntiga och tendentiösa! bakgrunden är fö amerikansk evangelikal gudstjänst.

AJ & Fredrik: liturgi kan upplevas som passiviserande men jag skulle nog hävda att det är en missuppfattning. Då förstår man inte att man som enskild är indragen, inte bara i ett skeende utan också ett görande. Tänker man individualistiskt framstår det kanske som att det är prästen som "gör allt", men församlingen är Kristi kropp och därför kan inte prästen skiljas ut som separat individ. Det är inte bara prästen som lyfter gåvorna mot Gud, det är hela församlingen som gör det. I ortodoxa gudstjänsten blir detta väldigt tydligt genom att prästen försvinner bort under långa stunder (bakom ikonostasen) vilket inte hindrar att gudstjänsten pågår. I mässor med latinsk rit är det enda ögonblicket då detta sker när processionen gått ut och församlingen (vänd mot altaret - jag tycker inte man ska stå vänd mot utgången i detta skede, även om vissa gör det) sjunger färdigt den sista psalmen. Detta är för mig något av mässans höjdpunkt, och en påminnelse om att det är "we as a people" (King!) som firar gudstjänst. Så det kanske är ett tips: låt prästen/pastorn försvinna under en del av gudstjänsten så att detta blir tydligt. Ett annat vore att fira gudstjänste ad orientem, dvs med prästen vänd i samma riktning som församlingen, med ansiktet mot altaret.

10:39 AM  
Anonymous Ann Jeanette said...

Skulle ikke dine ord om hvorvidt man tenker individualistisk eller ei også falle innfor lovsangstradisjonen? Altså, tenker man individualistisk framstår det som om lovsangsteamet "underholder og gjør alt", men forsamlingen er Kristi kropp og derfor kan ikke et lovsangsteam/leder skilles fra den tilbedene forsamlingen forøvrig.

På samme sett som liturgien kan oppfattes pasifiserende – men er i seg en missoppfating – kan vel dette også sies om gudstjenester over lag? En gudstjeneste er i sitt vesen aldri pasifiserende da den alltid er folkets felles tilbedelse – i og utover formene.

Jeg er ingen forkjemper for lovsangstradisjons monopol på frikirkelig/pentakostal spiritualitet - tvert imot - men at den isoleres for liturgisk refleksjon og et sakramentalt aspekt, undrer jeg om er på sin plass.

4:15 PM  
Blogger joelh said...

AJ: absolut, elementet av kollektiv tillbedjan finns även i lovsången. Men om det ska finnas utrymme för att utveckla denna aspekt, är det då inte nödvändigt att man reflekterar över detta uttrycks (och hela den pietistiska traditionens) fokusering på den individuella, subjektiva upplevelsen?

6:17 PM  
Anonymous Anonymous said...

Jag tror absolut att den stora och svåra utmaningen ligger i att arbeta med människors förståelse av liturgin. Jag antar att detta måste ske i gemenskapen runt liturgin, där vi tillsammans kan skapa gemensamma föreställningsvärldar. Min erfarenhet från Svenska kyrkan antyder att det är i skapandet av sådana här meningsskapande gemenskaper man brister.

Jag upplever också, precis som Fredrik, att många vana kyrkobesökare och även präster, inte reflekterar i termer av delaktighet och gestaltande när det gäller liturgin. Sen håller jag med om att de traditionella liturgierna i sig bär en större potential av medverkan och delaktighet för "kyrkobesökaren" (bara detta ord antyder passivitet), än lovsångskulturen som leds av ett band uppe på en scen... /Peter

2:07 PM  
Blogger Fredrik Wenell said...

Jag delar ju grundhållningen med liturgiska gudstjänster. Sen kan man verkligen ifrågasätta om det finns ickeliturgiska gtj?!

Min poäng är bara att det ibland finns en skillnad mellan ideal och verklighet. Kommer verkligen genom att delta lära sig eller behöver man undervisas. Nicholas Healy (katolik) talar om "Misplaced concreteness" som ett uttryck för det. För att veta vad det betyder att korsa sig med vigvatten när man går in i kyrkan behöver det placeras i en berättelse. Det finns en uppsjö av andra meningar/syften som den enskilde kan konstruera med samma handling. Det tror jag varken en "lovsångsliturgi" eller annan liturgi kan komma ifrån. Hur gör vi med liturgi i vår s.k. individualistiska tid? Den enskilde som en fantastisk kreatör av mening.

Själv hörde jag en svensk kyrklig präst säga att han inte ville bli tillskriven en specifik hållning bara för att han bar prästskjorta. De kunde ju inte veta vad han trodde och tänkte...t.o.m. en präst konstruerade sin egen hållning!

3:39 PM  
Blogger joelh said...

jo, undervisning krävs absolut. Det finns ju åtskilliga som tom. vuxit upp med traditionell liturgi (concession to fredrik :) ) som inte förstår mycket av vad som händer, och vad det innebär. konfirmationen borde vara ett bra tillfälle att göra det - eller köksbordet för den delen. Etty har för övrigt varit på en handfull gudstjänster nu, men jag tror inte hon har riktigt grepp om alla dimensionerna :)

6:28 PM  
Blogger Fredrik Wenell said...

tack joel - det värmde;=). jobbigt det där med etty. Samtal?

8:25 PM  
Anonymous Anonymous said...

"The work of the people". Exakt! Och detta består framför allt av liturgins viktigaste ord: "Amen!"

"Lugisupporter"

9:53 PM  
Blogger joelh said...

fredrik: funderar på att dra igång lite katekesundervisning.
lugi: yes!

9:54 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home