Demokrati är folkets opium

Tilltron till staten är av hävd stark i Sverige, och motiveras ofta med hänvisning till demokratin. Politikerna som bestämmer är ju folkvalda. Genom våra val har delegerat vår makt till dem, och därför får vi stå ut med deras beslut, heter det. Vill man ändra på något ska man gå den politiska, "demokratiska" vägen – även om det kan ta tid.

Med ett sådant tankesätt blir demokratin ett folkets opium.

Det vill säga: vi passiviseras som medborgare, och gör vår enda "insats" vart fjärde år då vi väljer att rösta på det ena eller andra politiska partiet. Vi engagerar oss alltså inte i det dagliga samhällslivet, utan delegerar detta till experter och myndigheter. Men tanken med demokrati är faktiskt att de representerar oss hela tiden. Därför finns det ingen anledning att passivt finna sig i vad de beslutar. Vi kan protestera, bilda opinion, motsätta oss, obstruera, vägra att lyda.

Blockaden mot tvångsdeportationen av irakiska flyktingar är ett väldigt bra exempel på detta!