Foucault & sekulär heilsgeschicthe
Läser för närvarande en bok som är en aning för tjock, men där man kan hitta resonemang som dessa:
"The shift [in the 1990s] from neo-Marxist to Foucauldian ideas permits the migration of a rhetoric of resistance previously invested in anticapitalist class struggle, and the survival of a secular sense of purpose that it afforded. Properly politicized in the approved ways, scholarship can remain meaningful even if one studies obscure people who lived centuries ago, so long as it obeys the one-note analytical paradigm of power imposed and resisted. The recovery of the agency and discontented voices of the oppressed, by prefiguring the emancipatory narrative of modernity, can at least partially redeem the otherwise dismal premodern human past. In a world-view premised on individual autonomy as the teleological apotheosis of human history, locating the agency of resistance becomes a secular substitute for the salvation of scholars who reconstruct its redemptive exercise by their premodern subjects and thereby, through fashioning a suitably usable past, stand in vicarious solidarity with them."
(s. 127, "The Unintended Reformation", Brad S. Gregory)
"The shift [in the 1990s] from neo-Marxist to Foucauldian ideas permits the migration of a rhetoric of resistance previously invested in anticapitalist class struggle, and the survival of a secular sense of purpose that it afforded. Properly politicized in the approved ways, scholarship can remain meaningful even if one studies obscure people who lived centuries ago, so long as it obeys the one-note analytical paradigm of power imposed and resisted. The recovery of the agency and discontented voices of the oppressed, by prefiguring the emancipatory narrative of modernity, can at least partially redeem the otherwise dismal premodern human past. In a world-view premised on individual autonomy as the teleological apotheosis of human history, locating the agency of resistance becomes a secular substitute for the salvation of scholars who reconstruct its redemptive exercise by their premodern subjects and thereby, through fashioning a suitably usable past, stand in vicarious solidarity with them."
(s. 127, "The Unintended Reformation", Brad S. Gregory)
posted by joelh at
9:10 AM
3 Comments:
Det var en svår text du refererade till. Jag fick läsa den flera gånger utan att bli helt säker på att jag förstått allt rätt.
Men kanske var det din avsikt? Att visa på krångligheten, eller var avsikten att visa att du håller med författaren och tycker resonemanget är bra?
Utifrån det jag kunde förstå så håller jag inte med författaren. I mina ögon är övergången mellan dessa två riktningar ingenting annat än att byta en sorts kamp mot en annan. Den emancipation som Foucault förespråkar ligger ju i motståndets praktik. I att ta kontroll och makt över sitt liv och sin kropp, och genom detta göra motstånd mot samhällets normaliseringsprocess. Denna process innefattar bl.a. uppfostran av barn. Enligt min åsikt står den frigörande kraft som han talar om i ett diametralt motsatsförhållande till den kristna frigörelsen (inifrån) genom den Helige Ande.
Sen måste jag som icke-varande-vare-sig-Foucaultian-eller-teolog, erkänna mina begränsningar. Jag har heller inte läst denna bok eller någon annan av förf.
ja, den är svår. men intressant och värd att fundera på. inte minst att en "urberättelse" alltid är underliggande alla våra andra berättelser. I detta fall handlar det om "frihet från makt" på foucaults vis. Det är en berättelse som gör oss uppmärksamma på vissa mönster i verkligheten, men som döljer andra.
Intressant! Och intressantare ändå om man bjuder in människor som lever under verkligt förtryck i samtalet. Jag undrar vad befrielseteologerna säger?
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home