Wednesday, May 10, 2006

det här är inte en modeblogg...



Häromdan stod jag med min väska i den ena handen och en bok i den andra. Det naturliga var ju att stoppa ner boken i väskan, och jag gjorde det först. Men det kändes inte bra. Jag tittade på den och längtade efter att ha den i handen, som en accessoare. Så mindes jag: jag gick ofta klädd så i gymnasiet, med en bok i handen, eller i fickan om den hade rätt storlek. Jag stördes inte av långa håltimmar, lång väntan på bussen, eller lång väntan i stan på att kvällen skulle börja. Men behövde aldrig känna sig vilsen eller bortkommen, stå som ett fån och bara stirra ut i luften medan man väntade på något. Det var bara att slå sig ner på närmsta bänk. Den var något att hålla i när pressen blev stor, när man drog genom uppehållsrummet och förbi soffan som bara somliga vågade slå sig ner i. Det var som att bära med sig dörrhandtaget till en annan värld. Det var bara att öppna och kliva in när man ville bort. Och så var det ju en identitetsmarkör, givetvis. Vad är det med händer och människor egentligen, att vi alltid vill ha något att hålla i? En cigarett, en öl, ett glas vin, en kopp kaffe, en kopp te, ett radband, en hand. Något som liksom ger oss trygghet och identitet. En bok. Jag klängde den nästan tomma väskan över axeln och gick ut i solen, förbi grupperna av solbadande människor, med min bok i handen.

På bilden ovan:
T-shirt: USA nånstans
Skjorta: H&M
Shorts: H&M
Sandaler: ?
Accessoare: "Augustine of Hippo - A Biography", Powell's Bookstore, Portland, 7 dollar.

6 Comments:

Blogger Pastorn said...

Ett lysande inlägg. Av tre skäl. 1. Referensen och irionin med alla modebloggar. Vilket gör att vi som förstår, vi förstår och de som inte förstår, tror att de förstår. 2. Det är skenbart ytligt. Allt verkligt djupdykande sker genom att man passerar ytan. 3. Det som är det trendigaste är ju sandalerna. Docksta, handgjorde i sverige och typ super hippt i NewYork. Vilket den sken ytlige, inte kan visa att han vet. Eftersom det då hade varit en modeblogg och hela resonemanget hade fallit. Eller...

11:10 PM  
Blogger Filip said...

dock är det lite fegt att inte våga visa ansiktet.

Kul synkretism dock mellan metros "vad har du på dig"-hörna och the Sartorialist-bloggen. Även om du förmodligen, ledsen, inte hade kvalat in där. Inte ens med Augustinusboken. Dock skulle det vara Docksta-Patrick-skorna som får in dig om du mot förmodan skulle dyka upp - du kan väl skicka ett icke beskuret kort och se om han lägger in det?

Om han gör det så bjuder jag på glass i pingst!

Sen, pastor Gurra; jag har ganska dålig koll på både mode och bloggar, men njuter dock av The Sartorialist, som väl får anses vara en modeblogg.

9:09 AM  
Blogger Pastorn said...

Filip,
Det som är så faschinerande absurt med modebloggar är ju att folk fotar sig själva, och berättar vad de har på sig just idag. Tänk att varje dag reducera sin identitet till vilka kläder man bär. Jag njuter också av Sartorialist-bloggen.
Tack för senast. Ni är så snygga, du och jo.

4:07 PM  
Blogger joelh said...

filip: jag tror inte du kan dina modebloggar: de tar ofta "huvudlösa" bilder. men kanske inte sator-killen?

7:19 PM  
Anonymous Anonymous said...

"Det var som att bära med sig dörrhandtaget till en annan värld." Utsökt poesi!

3:37 PM  
Blogger Filip said...

Pastor Gurra:
vilken fantastisk rolig blogg det skulle bli om jag varje dag tog kort på mig själv. Ju mer jag tänker på det desto mer humor blir det. Framförallt på sommaren, i stort sett samma kläder, men med lite variation och framförallt inget genomtänkt...

Joel: nej jag kan inte mina modebloggar... jag har fullt upp med att leva (om än ett ganska tråkigt och obloggigt liv) så jag hinner inte riktigt kolla in alla obskyra bloggar. Har du postat boken till mig än?

3:53 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home