det här är inte en modeblogg...

Häromdan stod jag med min väska i den ena handen och en bok i den andra. Det naturliga var ju att stoppa ner boken i väskan, och jag gjorde det först. Men det kändes inte bra. Jag tittade på den och längtade efter att ha den i handen, som en accessoare. Så mindes jag: jag gick ofta klädd så i gymnasiet, med en bok i handen, eller i fickan om den hade rätt storlek. Jag stördes inte av långa håltimmar, lång väntan på bussen, eller lång väntan i stan på att kvällen skulle börja. Men behövde aldrig känna sig vilsen eller bortkommen, stå som ett fån och bara stirra ut i luften medan man väntade på något. Det var bara att slå sig ner på närmsta bänk. Den var något att hålla i när pressen blev stor, när man drog genom uppehållsrummet och förbi soffan som bara somliga vågade slå sig ner i. Det var som att bära med sig dörrhandtaget till en annan värld. Det var bara att öppna och kliva in när man ville bort. Och så var det ju en identitetsmarkör, givetvis. Vad är det med händer och människor egentligen, att vi alltid vill ha något att hålla i? En cigarett, en öl, ett glas vin, en kopp kaffe, en kopp te, ett radband, en hand. Något som liksom ger oss trygghet och identitet. En bok. Jag klängde den nästan tomma väskan över axeln och gick ut i solen, förbi grupperna av solbadande människor, med min bok i handen.

På bilden ovan:
T-shirt: USA nånstans
Skjorta: H&M
Shorts: H&M
Sandaler: ?
Accessoare: "Augustine of Hippo - A Biography", Powell's Bookstore, Portland, 7 dollar.