I år såg jag inte alls på någon av schlagerfestivalerna, varken den svenska eller den europeiska. Det hade inte med att jag föraktar arrangemanget att göra, utan helt omöjliga krockar. Men jag lyckades ändå bli irriterad. Inte för att jag föraktar arrangemanget, men på folket vi skickar. Kom igen – Finns det nåt år vi inte skickat välkammade popisar? Duon Friends förkroppsligar hela fenomenet. Trendiga kläder, trendig friss, trendig låt. Allt helt "rätt", och helt slätstruket. Och kolla våra vinnare: Abba, bröderna herrey, carola, charlotte pirelli och nån till som jag inte kommer ihåg. Alla samma! Någon lite farligt sexigare än någon annan, men i grund och botten samma skrot och korn. Alla massproducerade.

Det roligaste med den europeiska schlagerfestivalen är ju att kolla in de olika länderna och bara rågeneralisera och vara fördomsfull. När en kille i flanellskjorta sjunger och man bara: "Ok, den här killen är tuffast i hela Makedonien. Vad säger det om Makedonien?" I festivalen visar liksom nationerna upp sin själ. Och vi visar att vi är själlösa. Alla måste ju tro att vi är världens tristaste, mest riskminimerande folk på jorden.

Och det mest störande är ju att det inte har saknats chanser att chocka! Tänk om vi skickat killarna som sjöng "Vi vill ha värme" istället för Carolas "stormvind". Eller Loa Falkman med symfonin! Och jag hade älskat det så högt om vi skickat Östen med resten när de sjöng Maria: ett gäng klämmiga farbröder med mastodontstora sombreros! Folk bara: Whats up with the swedes?! Det hade varit underbart Eller brandsta city släckers! Men vi bara: nej, det är för konstigt. Vi vill ha en snygg tjej i kortkort istället. Vi kan ju inte göra bort oss totalt inför hela EU.