Friday, August 21, 2009

Om kristna, muslimska och sekulära praktiker

Brian McLarens ramadan-firande har blivit den kristna bloggosfärens senaste schibbolet. Eller om man så vill ett avstamp för leken "pick you allies" i samma sfär. I ena båten sitter Swärd, Karlendal och Aletheia. I den andra Kolportören och Pekka Mellergård. (Hans kommentar på Swärds blogg är intressant och klok, och betydligt bättre än vad referatet i Dagen ger sken av).

Naturligtvis omöjligt att inte lägga sig i!

Så hur ska man tänka?

Den som följer den här bloggen vet att detta med praktiker, vad man som kristen gör, är viktigt för mig. Det är därför, som jag ser det, ingen liten sak att följa en annan traditions religiösa seder. Karlendal verkar resonera på ett liknande sätt, och för honom leder det till slutsatsen att eftersom Ramadan är en muslimsk praktik så innebär deltagandet i den att man deltar i den muslimska gudsdyrkan. Jag tycker emellertid att det är en slutsats som går till överdrift: ramadan är en fasteperiod, och att fasta är ingen unikt muslimsk praktik, utan något som även kristna gör. Ramadan markerar tiden för fastan, och jag ser inget principiellt problem med att man ägnar sig åt en kristen praktik (fasta) under samma tid som ens muslimska syskon gör det. Detta är inte att delta i deras "gudsdyrkan", så länge som man genomgår fastan som kristen (t.ex. ber och lovsjunger den Treenige Guden under fastan).

Som generell regel skulle jag givetvis aldrig uppmana en kristen att fasta under Ramadan, och jag skulle heller inte göra det själv. Det finns redan en mängd tillfällen under året då vi som kristna fastar: adventsfastan inför julen, och den stora fastan inför påsken, till exempel. Det finns inget egenvärde i att knyta an till en annan religions seder. "Mötet med den andre" betonas ofta på ett överdrivet sätt i kristna kretsar som brukar etiketteras som "liberala", men i normala fall är det mest givande för mig - och för min omgivning - att jag istället fördjupar mig i min egen tradition. Därför skulle det inte falla mig in att fira Ramadan, lika lite som jag planerar att börja fira den judiska sabbaten eller någon hinduisk eller buddhistisk högtid.

Men så var det detta med "i normala fall". Från regler finns det undantag, brukar det sägas. Jag skulle hellre säga: generella regler och principer kan inte fånga tillvarons komplexitet. (Det är därför Jesus ger oss fler liknelser än regler!) Det kan finnas omständigheter då det som "normalt" skulle vara tveksamt är ok, eller till och med beundransvärt. Den lokala, partikulära kunskapen har alltid företräde framför den generella. McLarens fasta måste ses mot bakgrund av en speciell situation, nämligen den ökande polariseringen mellan kristna och muslimer i världen och den mörka bilden av islam inte minst i USA. Mot bakgrund av denna lokala situation måste McLarens beslut att fasta under Ramadan bedömas, och då är jag inte alls benägen att fördöma honom. Pekka Mellergård tycks resonera på ett liknande sätt när han skriver:

"Men jag tittade in på [McLarens] blogg-kommentar om Ramadan, och känner igen resonemanget från flera av de EFK-missionärer som arbetar i muslimska kontexter! ... [D]e är definitivt inte av den typ som gör avkall på bekännelsen om Jesus som 'enda vägen'. Jag tror också att en sådan EFK-profil som Lars Mörling ofta har valt att fira Ramadan, just för att visa respekt och skapa öppningar i sina kontakter med muslimer. Jag har själv arbetat som läkare i Saudiarabien i fyra år. Och jag kan bara säga att några av de bästa öppningarna till samtal om Jesus och kristen tro var när muslimska kollegor fick klart för sig att det fanns kristna kollegor som fastade och bad på regelbundna tider – inklusive under Ramadan."

I en given kulturell situation kan det alltså finnas skäl att agera på ett visst sätt utan att för den sakens skull hävda att det sätt på vilket man handlar ska upphöjas till allmän lag och göras över allt och alltid. (Kant har fel, med andra ord)

Sen måste jag ju påpeka att det finns en rad värre praktiker man kan delta i som kristen än den muslimska fastemånaden! Det är till exempel värre att sjunga nationalsången än att fira Ramadan. Att sjunga den svenska nationalsången är ju att delta i en sekulär dyrkan av nationen, ändå gör de flesta av oss det utan att tänka närmre på saken. Andra saker som kan diskuteras - jag säger inte att de är fel, utan att de kan diskuteras - är att ägna sig åt vapenbyggande, aktiehandel eller modeindustrin. Vidare kunde vi istället för McLarens möte med islam diskutera de influenser vi själva mottagit från underhållningskultur, marknadstänkande och managementkultur. Vi är väldigt bra på att undvika "religiös synkretism" i frikyrkan, men mycket sämre på att avslöja sekulär dito.

43 Comments:

Anonymous Johan Stenberg said...

Exakt så!

6:11 PM  
Blogger Monica O Kolkman said...

Bra skrivet.

6:53 PM  
Blogger Maja said...

Jag kom att tänka på en sak när du skriver om judisk sabbat. I min tidigare kyrka (en församling inom Svenska kyrkan) åt vi tillsammans en judisk påskmåltid innan mässan på skärtorsdagen. Det var kyckling och beska örter etc, som en re-inactment av vad Jesus och lärjungarna gjorde den sista kvällen.

Undrar om Swärd & Co tycker att det är lika fel? Om inte, varför det?

7:02 PM  
Blogger joelh said...

johan & monica: tack
maja: intressant; aletheia väljer en sån ingång - fast omvänt, liksom - på sin kommentar till diskussionen.

7:11 PM  
Anonymous Anonymous said...

Så skamligt att jämföra de Bibliska högtiderna med muslimska, hinduisk och buddhistisk högtider. Sabbaten firades för övrigt av de första kristna kanske ända fram till 300-talet. Sabbaten har aldrig blivit avskaffad i de bibliska texter vi bygger vår tro och lära på.

Berndt Isaksson
metodistpastor
http://berndtisaksson.dinstudio.se/

7:13 PM  
Anonymous Carla W. said...

Och vad fick muslimer idéen att fasta ifrån egentligen?
Att fasta är kanske inget Islam själv kommit på om inte, från början hade funnits beröringspunkter med judar och kristna.
Och om en första århundrades kristen skulle resa i tiden skulle han/hon känna igen sig i de kristnas praxis idag? eller skulle han sakna just element som tex. bönetider och fastemånader?

7:21 PM  
Blogger joelh said...

berndt: käre broder! poängen med mitt inlägg var inte att skapa en debatt angående judaiseringens vara eller icke-vara. Jag tycker att du reagerar på vad som är en bisak i texten, och att du gör det i onödigt hård ton.

Carla: precis, som mycket annat fick muslimerna tanken på fasta från sina trossyskon, troligen de kristna. Likaså böneställningarna, de fem tidebönerna, etc. Frågan om en första århundradets kristen skulle känna igen sig i dagens kristna är intressant! Kanske skulle han känna igen mer hos en del muslimer än hos en del kristna! Kulturellt är ju den tidiga kristendomen semitisk och inte västerländsk!

7:51 PM  
Anonymous Carl-Johan said...

jag vill bara ge dig en eloge för att du som så ofta i dina kommentarer angående debatter gör båda parter rättvisa (allt för ofta så verkar det som om folk kommenterar i bloggar för det som de tycker står utan att läsa igenom det ordentligt) och ger ett klokt inlägg i debatten.

tack

8:05 PM  
Blogger joelh said...

carl-johan: stort tack för värmande & uppmuntrande ord!

10:00 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Nu handlar ju inte ramadan först och främst om fasta, och det vet du ju Joel. Så tycker du kör med en ganska taskig debatt teknik här, till trotts för att du skulle haft poäng om det var så att ramadan endast handlade om fasta.

12:38 AM  
Blogger joelh said...

Michael: nu förstår jag inte riktigt vad du menar? Ramadan kallas ju "fastemånad", och det är ju fasta man ägnar sig åt under denna månad. Som troende muslim ber man väl också och läser Koranen etc, men det viktiga för vår diskussion är ju vad McLaren deltar i, och han betonar ju just att han deltar i Ramadan som en fasta, och inget annat. Dessutom noterar han ju också att denna praktik (att fasta & ge allmosor) är en biblisk praktik och att han därför kan genomföra den i trohet mot Bibeln: "since the Bible teaches us the importance of fasting and being generous to the poor, we can participate as Christians in fidelity to the Bible"

7:45 AM  
Blogger Dessa mina minsta bröder said...

Är inte detta en typisk debatt "dogmer eller människor" Vem satt Jesus till bords med ? Jo syndare och publikaner, han vågade möta människor som inte var som han. Är inte detta hans budskap våga er ut bland människor och möt dem. Stäng inte in er i era kyrkor. Det
innebär inte att vi gör avkall på vår kristna tro. Själv skickade en "Glad ramadan till dig, din familj och dina vänner, Ida!" till min muslimske bloggvän.
Jag berättade för min muslimska vän Ida (som driver bloggen Forum för frihet) att jag tog med mina barn ( då 8 och 10 år ) en gång på fredagsbön till en moské när vi var på semester i Turkiet, för att de skulle få se hur muslimer beder. Hennes kommentar var ” Eftersom du är trygg i din egen kristna tro, så vågar du möta andras tro” . Det kanske är detta som är svagheten hos dessa som inte våga möta den andre.

10:32 AM  
Blogger joelh said...

Dessa mina minsta: helt sant, den som är trygg i var han har sitt centrum blir mindre bekymrad om gränserna! när man följer diskussionen blir det uppenbart hur naturligt detta sker för dem som, som du berättar, lever i en relation till praktiserande muslimer, eller möter dem.

12:37 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Joel: En muslim fastar och håller de fem tidebönerna under Ramadan för att vinna frälsning.

Därför har Mikael Karlendal rätt i sin utläggning, en kristen som medverkar med muslimer under Ramadan sysslar med avgudadyrkan.

Jag kan förstå att katolikerna är positiv till detta, dem delar ju mycket med islam. Men kristna borde inte hålla sig till avgudar och avgudsdyrkan, långt mindre syssla med saker som andra människor gör för att vinna frälsning.

1:53 PM  
Blogger John Nilsson said...

Jag jobbar med muslimer. Om jag skulle delta i Ramadan så skulle de anse mig vara muslim trots att jag aldrig läser Koranen. Nyckeln skulle vara att jag inte ber till Kristus under Ramadan, utan ber till "Gud". Då är jag per definition en muslim, kanske inte den helt rättrogne, men likväl en muslim.

Det jag då skulle kommunicera är att vi tillber samma Gud. Och det gör vi inte.

2:37 PM  
Blogger joelh said...

Michael: som john nilsson påpekar så är bönen det avgörande, i synnerhet som det handlar om en praktik som är allmänreligiös (fasta). Du anger syftet - att en muslim fastar under Ramadan för att vinna frälsning - som det avgörande argumentet för att det ska kallas "avgudadyrkan". Därför borde det vara så att om man inte delar det syftet (och ber till den Treenige Guden) så är det inte heller avgudadyrkan.

John Nilsson: så mycket större anledning att då be till Kristus!

3:51 PM  
Anonymous Anonymous said...

Mycket bra skrivet, Joel. Stor glädje från min hörna.

/Jonas Lundström

5:48 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Joel: Hör gärna denna genomgång: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/08/rob-bells-brian-mclarens-gospel-less.html

5:50 PM  
Blogger Bitte said...

Michael G Helders skriver:

En muslim fastar och håller de fem tidebönerna under Ramadan för att vinna frälsning.

Därför har Mikael Karlendal rätt i sin utläggning, en kristen som medverkar med muslimer under Ramadan sysslar med avgudadyrkan.

Jag kan förstå att katolikerna är positiv till detta, dem delar ju mycket med islam. Men kristna borde inte hålla sig till avgudar och avgudsdyrkan, långt mindre syssla med saker som andra människor gör för att vinna frälsning.


Som katolik är jag alltså inte kristen? Intressant. Men om katoliker inte är kristna är inga andra kristna det heller - eftersom Katolska Kyrkan är alla kristna samfunds moderkyrka...

5:57 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Joel: Spelar ju ingen roll om man själv ber till den treeniga guden om man samtidig med avgudadyrkan, Islams gud är inte den samma som den kristna, islams jesus är inte den samma som den kristna.

Vad vill jag säga med detta? Att de som ber till avgudar är något i sig eller att avgudar är något? Nej, men böner riktar de åt demoner och inte åt Gud, och jag vill inte att ni skall ha gemenskap med demonerna.

- precis så tror jag Paulus skulle ha svarat på frågan (1 Kor 10).

6:02 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Bitte: RKK avfallade från kyrkan för länge sen (Trent), dagens Rom har ingenting med ur och fornkyrkan att göra. Påven valde att lämna kyrkan när han fördömde rättfärdiggörelsen genom tro.

Självklart finns det kristna katoliker, men dagens rom har inte mycket med den bibliska kristendomen att göra.

Hör gärna denna f.d. katolik vitnesbörd: http://www.youtube.com/watch?v=cpmGVAEa2Jc

Vänligen

6:05 PM  
Anonymous Anonymous said...

Menar alltså Michael G Helders att det automatiskt blir avgudadyrkan om de bredvid en tillber en annan Gud? Kvittar det då vad jag gör, vad mitt hjärta tillber? Så kan du väl ändå inte mena?
/Martin Olsson

6:20 PM  
Anonymous Mikael Karlendal said...

Tack Joel för att du gör en klok tolkning av vad jag skrivit.

Jag vill därför gärna förtydliga, att jag heller inte har något emot att man som kristen kan fasta under den tid som Ramadan pågår, men att man som kristen inte kan delta i Ramadan som om man vore en muslim. Dvs, en kristen som fastar under samma tidsperiod som muslimerna och ber till den treenige Guden för muslimernas frälsning, kan knappast anses "delta" i Ramadan.

Det jag ser som den stora risken med ett alltför lättvindigt (halvliberalt) "kristet" deltagande i Ramadan är det som illustreras av John Nilssons kommentar ovan. Därav min kritik mot Mclaren.

6:28 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

This comment has been removed by the author.

7:42 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

This comment has been removed by the author.

7:43 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Martin: Se Mikael Karlendal's svar, det är mitt poäng också. Ta t.ex http://open-doors.se/ - detta är ju bra och har ingenting alls med avgudadyrkan eller ramadan i det perspektiv att göra.

7:43 PM  
Anonymous Anonymous said...

Ok Mikael och Michael då kan allt detta alltså vara en lek med ord.
Ni reagerar på att McLaren säger att han ska "delta" i Ramadan och då avfärdar ni honom utifrån vad ni lägger i det ordet. Vore mer logiskt att läsa hans egen förklaring i vad han lägger i det väl? /Martin Olssonn

8:49 PM  
Blogger joelh said...

jonas: tack för uppmuntran, och roligt att du gillade det jag skrev. jag värdesätter verkligen din åsikt!

Michael: från de gånger då vi mötts i verkliga livet vet jag att du är för klok och reflekterad för att - i längden åtminstone - hysa såna låga uppfattningar om dina medkristna. angående Ramadan-frågan tycker jag som sagt inte det är avgudadyrkan om ingen dyrkan förekommer - dvs. om man inte ber till Allah utan till den treenige Guden (se vidare nedan)

Mikael: Roligt att du hittat hit! - även om jag mer eller mindre tvingade hit dig :) Glad att du kände igen vad du skrivit i min sammanfattning och analys. Ang vad du skriver förstår jag det som att du då inte menar att McLaren "deltar" i Ramadan, iaf inte i den mening du är kritisk till? (rätta mig om jag förstår dig fel!)

(Nyligen publicerade McLaren fö sin första bön under fastan, i vilken så väl Fader, Son som Ande nämns)

Som jag skrev i min post skulle jag själv inte göra det McLaren gör, delvis för att jag inte har några "lokala skäl" att göra så. jag tycker emellertid kanske inte att just hans deltagande i Ramadan är "lättvindigt", utan det verkar vara både genomarbetat och genomtänkt. Däremot finns det en mängd "interreligiösa praktiker" som varit både naiva, lättvindiga och mindre meningsfulla.

10:08 PM  
Blogger John Nilsson said...

Joelh: Om man ber till Kristus så är det inte Ramadan, utan istället fasta. Det är två olika saker. Ber man till Kristus utan att bekänna det högt, så vilseför man muslimerna ifråga, och gör så att de tror att man är muslim och att deras väg är en möjlig väg till frälsning.

10:23 PM  
Anonymous Anonymous said...

Hej Joel! Uppskattar både din intressanta artikel och ditt sätt att vinnlägga dig om att göra båda lägren rättvisa. Det gör gott i hela själen att läsa sådant!

Livet är spännande! /bokmalin

10:34 PM  
Blogger joelh said...

bokmalin: ja, visst är det spännande! stort tack för uppmuntran!

john: förstår, men jag tror McLarens muslimske vän och partner under fastan, Eboo Patel, är med på att McLaren deltar som kristen och således inte vilseförs i den meningen. McLaren kan ju dessutom verkligen sägas "be högt" genom att han publicerar sina böner på sin blogg.

10:42 PM  
Anonymous Anonymous said...

... och så vet man ju inte säkert vad det är som pågår inom herr McLaren. Kanske är han en person med ovanligt stort och varmt hjärta, en som lider av ökande klyftor i samhället och som verkligen vill leva i försoning med sin nästa? Kanske han gör mindre välbekanta saker ibland, driven av kärlek? Det är i så fall väldigt sympatiskt, tycker jag, i detta krassa tidevarv. Även om man kanske inte kan göra likadant själv. /bokmalin

10:44 PM  
Anonymous Anonymous said...

Äsch, "mindre VÄLBETÄNKTA saker" skulle det ju stå. Sorry. /bokmalin

10:46 PM  
Blogger joelh said...

bokmalin: hans svar på två kritiska mail ger en liten vink om vem han är, tycker jag: http://www.brianmclaren.net/archives/blog/ramadan-2009-part-3-1.html#more

11:28 PM  
Anonymous Anonymous said...

Tack för länken, Joel. Jag blev verkligen gripen. Vilket hjärta! /bokmalin

11:55 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Joel: Ja kring medsyskon, det är en svår fråga. Jag hör bland dem som anser man borde missionera mot katoliker på lik linje som man gör mot muslimer.

Det är dock självklart att det finns skaror av frälsta människor inom RKK.
Men det finns också skaror som aldrig har fått höra evangelium, och dessa som alla oss andra behöver ju frälsningen i Kristus, var sanningen gör oss fria.

Jag delar samma perspektiv som gamla gestalter som Tage Sjöberg, Thoralf Gillbrant m.fl- det borde inte vara så kontroversiellt, speciellt inte inom pingst.

Dock trevligt att du fortfarande tycker jag är klok och reflekterad, trodde jag hade förlorat ansikte tillräcklig för att ingen kloka inom kristenheten kunde anse jag är det- längre.

Vänligen

PS: Om du är i Lund, för att t.ex besöka Benjamin- så för vi ta den fikan du en gång lovade mig ;)

12:23 AM  
Blogger joelh said...

michael: vi får absolut ta och ses i lund! vet inte när jag kommer dit igen, men hör av mig då!

7:42 AM  
Blogger Gustaf said...

Detta är ju en helt avgörande frågeställning som jag gärna ser att du reder ut ordentligt åt mig.

För frågan handlar ju ytterst sätt om frikyrkans existensberättigande. Är det så att en kyrka som låter sig påverkas och formas av sin (sekulära) samtid alltid är ett sämre alternativ än en som inte gör det. Är det så borde vi ju omedelbart lägga ner hela frikyrkan och konvertera till den ortodoxa. Eller finns det annat sätt att förstå frikyrkan än i termer av en sekulariserad kyrka? Vilka influenser kan vi anse inte vara sekulariserande? Grekiskan, latinet, dansbandslovsången eller marketingchurch tänkandet?

Tacksam för en utredning i detta ämne. /Gustaf Björkman

10:08 AM  
Blogger joelh said...

gustaf: jag jobbar på det, men det kommer ta några år :) helt kort tror jag att påverkan från en omgivande kulturen är nödvändig och inte alls i sig fel. den kristna tron kan inte separeras från sitt sammanhang, utan är inkarnerad i det. även den tidiga kyrkan var ju, som du påpekar, påverkad av sin omgivning. det som måste till är urskillning och i vissa fall avgränsningar. samt att man lever med det längre och bredare perspektivet (kronologiskt och geografiskt) så att man inte slukas helt upp av sin samtid.

12:30 PM  
Blogger Gustaf said...

Här finns en spännande spänning mellan antisekulariseringsteologi och inkarnationsteologi. För det är ju så att ett alltför entydigt betonande av att framtiden ligger i historien blir tröttsam eftersom historien självt sällan betonade just det. Det som intresserar mig är snarare hur man helgar sin samtid. Hur ser den processen ut? När och på vilket sätt blir sekulära beteenden Tradition med stort T?

2:14 PM  
Blogger Henrik Lööv said...

I debatten om den går att fira rammadam som kristen har en syn på den kristna tron framträtt som gör mig bekymrad. Jag kan förstå att tron kan framstå som trygg och traditionell när de blir statisk och stel. Men när livet samtidigt uppvisar en inte sällan dramatisk komplexitet uppstår ett problem. Ska jag som kristen mosa in livet i de ramar som den kristna tron påstås ha haft under historien, i själva verket är knappast pluralism och kontextualisering något nytt fenomen. Eller ska jag också tolka tron utifrån livet. För min del framstår tron i den kampen som den med störst elasticitet. Tron måste få vara work in progress och inget färdigt paket. Annars tror jag att den den inte bara kommer att vila på en fantastisk historia, utan bli historia.

Den kristna trons plausibilitet står som jag ser det i direkt relation till dess livstolkande förmåga.

9:44 PM  
Blogger joelh said...

henrik,
håller med i mycket av vad du säger; fast meningen "För min del framstår tron i den kampen som den med störst elasticitet." tror jag är ofullständig -nåt ord har tappats bort. Menar du att elasticitet är det enda, eller främsta, kriteriet för trons plausibilitet? Det tycker jag är att gå lite långt, i så fall.

"livet" och våra "erfarenheter" är ju tyvärr inte (eller vad man ska kalla det) neutrala, statiska värden utan kulturellt betingade. i det perspektivet kan tron bli en själkritisk resurs.

11:01 PM  
Blogger Henrik Lööv said...

Nja, elasticiteten var aldrig tänkt som något sanningskriterium utan mer en beskrivning av verkligheten. Jag menar att livet är en storhet som inte bara kan betvingas av tron. Utan att tron faktiskt också måste kunna formas så att den är relevant för mig där jag är. Jag tror jag menar att frågan om trons funktion ofta är lika viktig som den om dess sanning. En tro som är aldrig så sann men omöjligt att leva är knappast något eftersträvansvärt. Vad det gäller tron så håller talesättet "where you go, you go". När jag kommer till tro så innebär det inte att jag lämnar allt som är jag utanför. Det finns områden i den traditionellt frikyrkliga trostraditionen, som jag är en del av, vilka är mer elastiska än upplevelsen av livet och jaget. Däremot tror jag inte att elasticiteten skulle vara grunden för om tron upplevs som plausibel. Ofta är det nog till och med tvärt om. För att kunna fungera livstolkande kan inte tron vara något flummigt utan ramar. Det är i själva verket den fundamentala utmaning som ligger i den kristna försoningsläran som gör att den kristna tron enligt min övertygelse är den främsta livstolkaren. Men min fundering handlar om hur tron kan formas för att jag ska kunna bära med mig och omskapas av den utmaningen. Får be om ursäkt för bristande stringens men mina tankar är verkligen "work in progress".

9:48 AM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home