Sunday, August 23, 2009

Varför skola männskor strida?

När jag skrev förordet till min Lewi Pethrus-bok kände jag ett behov att förklara mig. I nästan varje kapitel tar teologiska och kyrkopolitiska strider ett stort utrymme. Varför hade jag valt att fokusera så mycket på det? Svaret var nästan för enkelt: boken bygger på brevväxlingar, och under strider skrivs det många och ofta bra, eller i alla fall intressanta, brev! Mycken historisk forskning funkar så: när allt är som vanligt kanske livet är som bäst (ja, det var ett Tomas Sjödin-citat), men det finns inte mycket att skriva hem om, och vardagen lämnar således ett begränsat arkivmaterial efter sig.

Eftersom jag hållit på en del med 1900-talsforskning har jag då och då haft glädjen att träffa människor som relaterar till det jag studerar; huvudpersoner i skeenden jag sökt beskriva, eller bara iakttagare. Jag skrev min första uppsats om förnyelseväckelsen reste jag Sverige runt i en vecka och samtalade med pastorer som befann sig på olika sidor i de strider som den väckelsen gav upphov till. Då var de unga, och ibland arga. Nu gamla och... inte lika arga.

Det som slog mig under den resan var istället hur lika de var. Det var inte bara det att de alla erbjöd mig grädde till bryggkaffet, utan de talade också på samma sätt om samma saker, med samma längtan. De ville samma saker: väckelse, Guds rikes utbredning, trohet mot Bibelordet. De var alla så fina, goda människor; gästvänliga och generösa. Jag tänkte när jag gick från möte till möte: hur är det möjligt att dessa goda, varma människor råkar i luven på varandra?

Men det hade de gjort, och det fanns verkligen skillnader mellan dem. Det fanns olika teologiska betoningar, och sånt är viktigt eftersom teologi är vad kristna människor lever - eller bör leva - sina liv efter. Man bör undvika naiv dealism på denna punkt, för vad är värt att strida om, om inte det? Det kommer till punkter i kyrkans historia då en linje måste dras, då strider måste utkämpas, strider som leder till att somliga hamnar utanför. Men, och detta är viktigt, dessa tillfällen borde egentligen vara långt färre än vad som i realiteten blivit fallet.

"Bloggosfären" (det är ett så töntigt ord, men vad gör man!) har för mig varit en källa till intellektuell stimulans, nya bekantskaper och tillfällen att få reflektera kring viktiga saker. Men det har också samtidigt inte sällan varit orsak till vrede och frustration och en plats där ens arroganta jag får breda ut sig lite väl mycket. Paradoxalt nog verkar det ibland som att internet är en kommunikationsform som för oss längre ifrån varandra, istället för närmare. Kommunikationen ökar kvantitativt men kvalitén går ner.

Hur som helst, för att knyta ihop dessa trådar, så har jag genom mina studier tvingats reflektera en del kring detta med strider och bråk i allmänhet, och tänkte i all ödmjukhet dela med mig av några små funderingar. Här följer alltså en liten lathund för undvikandet av onödiga teologiska stridigheter, förhoppningsvis tillämpbar även i bloggosfären.

1. Se till att det mesta av din energi går till att bygga upp, snarare än att klaga på eller försöka riva ner något dåligt. Visst, dåliga saker - dålig teologi - förtjänar att dö, men vad hjälper det en människa om hon motbevisar alla världens villolärare men förlorar sin själ? Att ha ett eget sammanhang - typ en församling - som man tror på, älskar och där man lägger sin energi hjälper en att bevaras sund i tro och liv. Sysslar man för mycket med mörkret är risken stor att det tar över ens själ. Det kan finnas stunder då man måste "träda upp" (även om de tillfällena är färre än en del av oss kanske tror), men då bör man göra det koncentrerat, välgenomtänkt och sedan gå vidare. Inte återvända gång efter annan till samma trätopunkt.

2. Låt tiden pröva vad som är gott. På deras frukt ska ni känna dem, sa som bekant Jesus. Tiden prövar det mesta. De flesta villoläror etc dör ut av sig själva efter en tid. När en kontroversiell församling i Sverige drog igång under 90-talet sa en person i min närhet "Ge det tio år, så får vi se." Det tog just tio år, sedan var församlingen upplöst.

3. Träffa människor du är oense med. De allra flesta strider beror på missförstånd, fördomar om den andre, och på att man sitter ensam på sin kammare - eller med en grupp likasinnade - och hetsar upp sig. Att möta människor är långt, långt bättre. Då skapas en relation, man får ett ansikte, någon att älska. Och kärleken överskyler en myckenhet av synder. När man möter någon inser man ofta "var den personer kommer ifrån". Man kanske inte tycker att det han eller hon säger är bra, men man förstår varför han/hon säger det; vilka erfarenheter etc som ligger bakom. Det gör att man kan känna sympati med ärendet, som då också framstår som mindre hotfullt, även om man inte gillar formuleringar etc.

4. Se skillnader som en rikedom, inte hotfulla. Den kristna församlingen är en kropp, och inte alla lemmar har samma uppdrag. Vissa personer/rörelser kan ha en särskilt uppgift eller kallelse att betona en aspekt av evangeliet, men det behöver inte betyda att alla ska göra samma sak. Jag tror mer och mer att vi måste leva i Jesu efterföljd som kollektiv, inte individer, eftersom ingen enda av oss kan leva detta liv fullt ut. Vi hittar olika spår som vi renodlar: läraren, den som går till samhällets utstötta, förebedjaren, tröstaren, etc. Alla kan göra något av detta, men ingen kan göra allt detta fullt ut. Därför behöver vi varandra, lemmarna i en kropp, för att Kristi liv återigen ska uppenbaras på jorden. Inte genom en människa, utan genom församlingen. Relationen mellan kyrkorna kan ses på samma vis: alla behöver inte fira gudstjänst på samma sätt, betona samma verksamheter, etc. Mångfalden kan vara en rikedom.

5. Inse att allt tal om Gud är styckverk. Gud är större än vad vi kan tänka, erfara eller uttrycka. Allt tal om Gud, all teologi, är med nödvändighet ofullkomligt. Ingen av oss förmår att uttrycka eller fånga in hela sanningen. Detta är inte "postmodernt flum", utan djupt bibliskt och förankrat i kyrkans tradition. Gud bor i ett ljus som ingen kan nalkas, som Paulus skriver, och vidare: vem kan känna hans tankar eller utrannsaka hans beslut? Detta innebär inte att det är godtyckligt vad vi säger om Gud - att "anything goes" - men vi borde genom att tänka på detta få en viss distans till vad vi säger. Personer som tycker annorlunda än oss behöver inte nödvändigtvis ha "fel" eftersom sanningen är så stor att två påståenden som säger emot varandra kan vara riktiga samtidigt (jämför det banala exemplet med påståendena "Livet är kort" och "Livet är långt" - båda rymmer sanning!) Och omvänt: när vi hör någon som vi tycker "har fel" kan det vara värt att påminna sig om att vi också "har fel", dvs. att vår uppfattning om Gud är bristfällig.

24 Comments:

Blogger Monica O Kolkman said...

Mycket klokt.
Bra regler.
Jag länkar.

9:54 AM  
Anonymous Anonymous said...

Bra kommentar.

Ett stort problem med ”Bloggosfären” är att man inte ser den man diskuterar med. Vilket kan leda till att man misstolkar vad de andre skriver och kommentarer som inte var menade att uppfattas som hårda tolkas som det, sedan fortsätter det i en neråtgående spiral.

En annan sak som borde leda till ödmjukhet är att om dagens frikyrkliga svenskar misstolkar varandra. Hur svårt är det då inte att tolka något som skrevs för snart 2000 år sedan i en helt annan kultur.

Simon

10:40 AM  
Blogger joelh said...

monica: tack,
simon: intressant och tänkvärt ang tolkning. jag håller med dig helt: skrivna texter är så stympade genom att tonfall och gester etc faller bort. Ödmjukhet var ordet!

12:02 PM  
Anonymous Anonymous said...

Tack joel. Något så ovanligt i bloggosfären som en uppbygglig text! Snacka om radikalitet.../Peter

12:51 PM  
Blogger joelh said...

peter: :)

12:58 PM  
Blogger Joel Appelfeldt said...

Joel, bäst är ju inte en teologisk kategori men det här var bra!

3:34 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Joel: Nu ska jag ge dig en liten utmaning, och du kan ta den tid du behöver.
Klarar du av att komma till samma slutsatser genom att använda dig av NT som utgångspunkt? - Klarar du det så blir jag mäktig imponerad.

Så om du kan göra samma analys, men istället för att utgå från mänskliga värdier, så skulle jag själv gärna sett en bibelförankrad.

Tar du emot den utmaningen?

4:57 PM  
Anonymous Anonymous said...

What Michael G Helders!? Menar du att du inte ser Nya testamentet i den här texten? Joel refererar ju hej vilt. Eller menar du att man måste kunna vissa upp hela kapitel med den rubriken som argument.
/Efraim

6:46 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Efraim: Kan inte se Joel referar till något speciellt i bibeln.

T.ex punkt 4, stämmer detta överens med Paulus undervisning (1 Kor 1/ Ef 4)?

- tror Joel fattar vad jag menar.

Frid

7:06 PM  
Blogger joelh said...

Alltså, Michael jag tycker (som Efraim) att samtliga punkter är bibelförankrade, och att jag visar det i texterna:

1. "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men får betala med sitt liv/sin själ" (gekiskans psyche har båda betydelserna).Matt 16:26, Mark 8:36. Innerbörd: inget är viktigare för en människa att rädda sin själ.

2. Matt 12:33 på frukten känner man trädet. En företeelse bedöms på fruktbärandet, och därför måste man vänta och se hur frukten blir.

3. 1 Pet 4:8 "Framför allt skall ni älska varandra hängivet, ty kärleken gör att många synder blir förlåtna."

4. En kropp och många lemmar är ju ett tema för Paulus i många sammanhang: Rom 12, 1 Kor 12.

5. Gud är större än vi anar: 1 Tim 6:16, Gud "som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se." Rom 11:33-34 "Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare?"

Hoppas det räcker för dig!

Av nyfikenhet: vad i det jag skrev uppfattar/uppfattade du som obibliskt?

7:10 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

Joel:
Detta är ett för stort ämne.
Men kan du ge mig rätten att själv visa på hur jag ser på de olika punkterna utifrån Bibeln?
- jag måste då även såga mig själv, så det borde vara rättvist.

Tror skillnaden mellan dig och mig, ligger nog att jag är mer monergistisk, medan du är mer humanistiskt, vilket jag tror ledar till att vi ser helt olika på detta utifrån Bibeln.

Men om du ger mig lov att skriva ett blogginlägg, var jag går punkt för punkt hur jag ser på det. Så hade det varit tacksamt, vi kan gärna behålla debatten på denna blogg, men ämnet är för stort för en liten blogg kommentar.

7:18 PM  
Blogger joelh said...

michael: skriv kommentaren på din blogg istället, så länkar jag dit.

7:21 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

ju det var det jag menade (att skriva på min egen blogg) :)

Du vill hitta min kommentar/genomgång i morgon bitti :)

Pax

7:24 PM  
Anonymous Anonymous said...

Hörde i början av 80-talet två bröder från Taizé som berättade om en konflikt de haft angående Jesu moder Maria. Den ene var metodist, den andre katolik. Metodisten menade att eftersom det inte står i bibeln att Maria rycktes upp till himlen kan det inte vara så. Hon måste ha dött och begravts, helt enkelt, som en vanlig människa. "Är du inte klok", sade den katolske brodern upprört till honom. "Marias kropp - ligga i marken och multna!! Så GÖR man bara inte mot sin mamma!!" "Men nu är vi sams igen", berättade de för oss och log soligt mot varandra. "Maria är ju i himlen, antingen hon har sin kropp med sig (vilket katoliken höll fast vid) eller ej (vilket metodisten fann troligast). Och det är ju huvudsaken, att hon är där. Det tror vi båda två." Så hittade de ett sätt att vara eniga och älskade varandra. Jag tänker fortfarande på dem ibland och ler. Deras barnsliga tro var så vis.

Tack för det du skriver. / Fru bokmalin

9:21 PM  
Blogger joelh said...

michael: sitt inte uppe för sent! glöm inte bort fru & barn ;)
bokmalin: fin berättelse! tack för den!

9:25 PM  
Blogger Fredrik Wenell said...

Tack Joel!

Du är en klok man. Om man skall lägga provet bibeltrohet till detta tänker jag på både Apg 15 och Matt 18. I Apg 15 där Paulus inte vill omskära hedningar längre men genom samtal i församlingen kommer man fram till: "Den helige Ande och vi har beslutat." Kan vi tänka oss något mer provocerande och omstörtande i ett judisk sammanhang än att ifrågasätta omskärelsen?

Sen är Matt 18 också en klassiker där det står att "Där två eller tre är församlade i mitt namn.", vilket inte handlar om varken bön eller gudstjänst, utan om moraliska överväganden efter judisk/rabbinskt mönster. Där Jesus säger att det som de löser i himlen skall vara löst på jorden och det som de binder skall vara bundet i himlen.

Så visst finns det fler ställen förutom dina exempel som ger samtalet i den kristna gemenskapen företräde framför enskildas läsning (som väl för övrigt är en ganska modern företeelse - men det kan du mycket mer om...)

Allt gott
Fredrik

10:16 PM  
Blogger joelh said...

fredrik

tack för referenserna - det verkar som sagt som jag kommer behöva dem! :) vi måste ta en fika/lunch/kall, valfri dryck inne i staden snart!

11:31 PM  
Blogger Michael G. Helders said...

This comment has been removed by the author.

5:30 AM  
Blogger Michael G. Helders said...

Joel: Fru och barn är inte hemma för tiden. Men de går först! :)

Här är mina perspektiv på saken: http://jdfk-kefas.blogspot.com/2009/08/varfor-skola-mannskor-strida-svar-till.html

Hade även tänkt att se på de Bibel citat du ramsar upp (och Fredrik's) och sen visa vilka Bibel citat jag har i åtanke och varför jag använder dessa....men klockan tickade iväg, och nu är jag trött!
Hoppas inte texten blev för enformig (tjatar ju bra mycket om Bibeln), men även om du upplever den enformig och monoton, så hoppas jag du kan försöka se mina perspektiv...vet mycket gott själv att enligt dagens standard är de varken nyanserade eller annat, men jag tror jag kan även klara av att peka på att fornkyrkan delade samma perspektiv, och inte minst reformationen...jag tror jag även kan peka på varför det här perspektivet kan vara sundare i längden kontra ditt...Även om detta går långt utanför mina (bristande) kunskapsområden.

Vänligen

5:30 AM  
Blogger Fredrik Wenell said...

Hör av dig - det är du som är längst från staden...

Fredrik

9:17 AM  
Anonymous Eva said...

Joel, var fri och modig. Fast du är ung är du ett föredöme (1 Tim 4:12).
I likhet med Bibelns Daniel är du högt benådad och förenar studieflit med tideböner.

9:31 AM  
Blogger Robert said...

Joel, jag måste börja med att säga ett stort tack. Detta inlägg hör helt klart till det bästa jag har läst på Internet genom åren. Då kan det tilläggas att jag jobbbar med webbplatser och nätet dagligen. Jag lägger detta inlägg som en favorit. Jag tror att dessa råd kommer alltid gälla så länge nätet finns. Keep up the Go(o)d Work, Joel!
ps. såg dig på tv en gång ang. Märsta Pingst, det var också bra.

8:02 PM  
Blogger joelh said...

robert: tack för uppmuntran - fint att du gillade texten! "så länge nätet finns" - det finns en apokalyptisk känsla kring den formuleringen :)

8:48 AM  
Blogger Henrik Lööv said...

Håller med! Det finns få saker som är så irriterande som den konformitet som allt för ofta är rådande i vår frikyrkliga familj. Olika åsikter är en den bästa garantin vi har från att hamna allt för fel.

9:55 PM  

Post a Comment

Subscribe to Post Comments [Atom]

<< Home