Wednesday, January 24, 2007

Idag tvivlar vi på.... (2)

MÅNLANDNINGEN

Julens stora historierevisionistiska diskussion hemma var månlandningen. Vi var tre skeptiker som förenades. Vårt starkaste argument var tekniken, eller bristen på det. Delvis initierat av den fugelsangska trippen, och alla allvarliga kommentarer om allt som kunde gå fel i samband med det. Och då skriver vi 2006 och datachipets tidsålder. Fyrtio år tidigare hade en dator stor som ett kvarter samma kapacitet som en miniräknare idag. Och då ska de ha gjort det. Och jag kan väl acceptera att man skjuter upp något i rymden på den tiden. Kanske till och med att man får det till månen. Men där börjar mina problem. Enligt ryktet gick det till så här: raket skjuts upp, lämnar jorden, färdas genom rymden mot månen. Lägger sig i omloppsbana kring månen. Skickar ner en landare med två astronauter och en månbil. Går ut på månen. Kliver in i landaren – som SKJUTER UPP SIG IGEN! (Har den alltså bränsle kvar? Och motorer som tål att landa på en himlakropp och sedan kickas igång igen?) Upp till stationen som ligger i omloppsbana. (Hur lyckas den pricka det med miniräknarteknik?) DOCKAR! Startar maskinerna, och reser tillbaka till jorden, klarar inpasset genom atmosfären, och landar tryggt i havet. Allt med en miniräknare; ungefär som att dra igång en gräsklippare.

Jag säger inte att jag är övertygad om att det inte hände. Bara att jag tvivlar.

Wednesday, January 17, 2007

Idag tvivlar vi på... (I)

DA VINCI-KODEN

Såg den i går. Läste boken för ett par somrar sedan, och då fick jag i alla fall frambesvärja och påminna mig om diverse kyrkohistoriska och bibelvetenskapliga kunskaper för att stå emot browns honungslena argumentation. Och irritera mig över att "folk i allmänhet" tveklöst riskerade att köpa storyn.

Men som film framstår det ju som rena skämtet. Jag får flashbacks till gymnasietiden och Moulder och Scullys mysterielösande. Men det som skilde Arkiv X från Da Vinci är ju anspråken. "Ingen" förväntades ju tro på Arkiv X, det var ju bara ett kittlande "kanske". Da Vinci gör anspråk på att presentera de upplystas sanna kunskap, kommer liksom uppifrån, och det blir ju... patetiskt.

För övrigt var det rörande att se hur hollywoodiseringen av Langdon gjorde honom till en mer uttalad försvarare av traditionell ("kristen") vetenskap. Och hur står Tom Hanks ut med sig själv när han med rynkad panna i låg tonart och med stort allvar ska säga: "The important thing is what you believe, Sophie."