Friday, May 29, 2009

Dagens Emil

"Om du blifvit öfvervunnen af synden, så var viss om, att detta icke kan omintetgöra hans kärlek, lika litet som kopporna, hvilka hafva förderfvat något kärt ansigte, kunna hindra modern från att kyssa dess äriga läppar."

Emil Gustafson, "Bref till nyomvända" (1898), s 34.

Gustafson betonar här att synden inte förmår hindra Guds översvallande kärlek till människan, och han gör det genom att likna den med föräldrakärleken. Men bilden rymmer, som så ofta hos Gustafson, flera dimensioner. Den illustrera inte bara Guds kärlek, utan även syndens destruktiva inverkan på människan. Gustafson förmår hålla samman två teman som ibland spelas ut mot varandra: Syndens allvar blir tydligt genom dess vanställande effekt på människan, men samtidigt klargörs att detta inte hindrar Guds kärlek.

Thursday, May 28, 2009

berättande

Här har Bengt Rasmusson en intressant text om människors berättelser om sina kärlekshistorier. Hur vi berättar säger mycket om vilka vi är, eller rättare sagt om vilken kultur som format oss. Det är värt att tänka på när semestertiderna närmar sig, och alla måste ha en bra narration om hur vi spenderar vår lediga månad. Här är tre tips på socialt accepterade sätt att berätta:

* Om du har varken pengar eller planer: "Jag ska va' ledig och göra ingenting. Bara vara, helt enkelt. Elva månader om året lever man ett så inrutat liv, nu vill jag unna mig lyxen att ta dagen som den kommer. Det blir nog många deckare i hängmattan."

* Om du inte planerar att resa utomlands: "Vi håller oss mest i Sverige. Åker nån vecka till föräldrarnas lantställe och hälsar på lite vänner här och var. Resa utomlands ska man göra på vintern, ja menar det känns som att juli är den sista månaden på året som man vill lämna Sverige!"

* Om du ska ta tag i uppskjutna renoveringar o dylikt arbete på huset: "I sommar ska jag ägna mig åt huset. Ska bli riktigt skönt att få va ute i det fria och arbeta med händerna. Det blir liksom något annat än att sitta instängd på ett dammigt kontoret och vända papper."

Sensmoral: för att framstå som en lyckad människa krävs inte prestation utan presentation!

Tuesday, May 26, 2009

Samarbeta med Gud

Pelle Hörnmark om sin efterträdare:

- Min sista uppgift som föreståndare blir att avskilja församlingens nya föreståndare, Chatrine Carlson. Vi har jobbat ihop många år. Jag vet att hon kommer att samarbeta bra med Gud och leda församlingen på rätta vägar.

Synergia, som fäderna skulle sagt!

Saturday, May 23, 2009

Några av dagens göromål

Tittade på det här klippet:



Läste sedan kommentatorspåret och noterar att folk säger saker som "En vanlig uppställning är mycket enklare!" "Varför inte använda en miniräknare?" och "Vad är poängen med detta? Det är opraktiskt, verkar rörigt och tar tid."

Funderade därefter på hur skadade människor är som inte förmår att uppskatta en vacker matematisk lösning, utan istället genast ropar "Vad är nyttan?"

Funderade lite till och tänkte: "Jag ska nog bli platoniker. Eller kanske redan är det, förresten."

Wednesday, May 20, 2009

Englund & evangelierna

Peter Englunds blogg är en av de mest läsvärda, alla kategorier (ta bara det undersköna och -fundiga senaste inlägget om blyertspennor). I ett par inlägg har han diskuterat biografiskrivandets ädla konst, där han infogar ett citat av "den oförliknelige Borges." Borges skriver att verklighetens - och, kunde man tillfoga för tydlighets skull, människolivets - komplexitet gör det möjligt att skriva ett "närmast oändligt antal biografier om samma människa" som sinsemellan kunde bli så olika att en som läste dem alla knappt förstod att de handlade om samma person:

"Låt oss förenkla det hela storligen, och tänka oss att ett liv består av 13.000 fakta. En av dessa hypotetiska biografier skulle bygga på för serien 11, 22, 33…; en annan på serien 9, 13, 17, 21…; en annan serien 3, 12, 21, 30, 39… . En historia över en människas drömmar är ej omöjlig att föreställa sig; en annan, om organen i hans kropp; en annan, om alla misstag han gjort; en annan, om alla de ögonblick han tänkt på pyramiderna."

Detta leder tankarna till de fyra biografier över Jesu liv som återfinns i Nya Testamentet, och hur problematisk och - det finns inget annat ord - ytlig den kritik som bygger på skillnader mellan dessa fyra är.

Tuesday, May 19, 2009

Dagens SvD

En fin sak med att vara hemma i Sverige är att man äntligen kan läsa papperstidningen. Ingen gillar väl egentligen att läsa tidningen på webben, eller rättare sagt: på nätet läser man artiklar, inte tidningar.

Tre höjdpunkter av olika slag i dagens SvD var i alla fall:
- Idol-Johan påstår att han "drömt länge om att få göra en skiva och en stor turné", vilket dock faller på sin egen orimlighet med tanke på att hans ringa ålder.

- Väldigt intressant understreckare av Ola Stensson om det mångreligiösa, medeltida Europa och hur muslimer och kristna allt som oftast slogs sida vid sida (mot andra allianser av muslimer och kristna), och mer sällan mot varandra. (Här finns för övrigt en annan artikel om den gamla missuppfattningen att "religion orsakar krig", och är man ännu mer intresserad kan man läsa en hel bok om ämnet.)

- Ett citat från Coppola där han kommenterar att man inte kan skilja på konstnären och konsten: "It's like me with Picasso. His work is very clever and impressive, but he was a terrible person. He was a bad father and a bad husband. So I have a hard time admiring his work, because I know he wasn't good to his kids." (Citatet inte på webben, utan här hämtat från intervjun i The Guardian.)

Monday, May 18, 2009

Medial dramaturgi och skolgårdsmentalitet

Ett undersökande reportage i DN visar att situationen kring familjen Vojakkala, som till och med av TT benämns "terrorfamiljen", var betydligt mer komplex än medierapporteringen visat. Familjen är zigenare, och har från början haft hela byn emot sig, blivit mobbade och utfrusna. Och som om inte det var nog har byborna fått medierna med sig på tåget. Bybornas tillmälen har gjorts till rubriker, och deras berättelser har okritiskt återgivits. Uttalanden och händelser har vinklats för att passa den förenklade "typecasting" som medierna ägnat sig åt. Det är den dramaturgi vi känner lärt känna från dokusåporna: hitta deltagarens roll, vilken typ han/hon är, och vinkla sedan allt som denne säger och gör utifrån detta. Maciej Zaremba kommenterar:

"Jag antar att det är omöjligt att förbli opåverkad av en så enstämmig mediekör... Det vore en uppgift för en Balkanexpert att visa hur selektiv information steg för steg gjorde familjen till var mans nidingar. Det mest flagranta exemplet: nästan varje struntanmälan mot dem noterades av lokalpressen, ofta med namn. Men när deras granne dömdes för att ha hotat dem till livet mörkade Haparandabladet den nyheten. Det fick heta att en 46-åring någonstans i kommunen fällts för olaga hot. Men inte mot dem."

Zaremba har gjort ett strålande och mycket viktigt reportage om en djupt tragisk historia. Tyvärr är det dock inte en isolerad händelse: allt för ofta visar medierna sin oförmåga att höja sig över mobben på skolgården. Man vill åt dramat, och det behöver inte vara fel i sig, men problemet är att man inte förmår att skildra komplexa karaktärer och komplicerade situationer. Det är för mycket såpa och för lite Shakespeare. I stort så väl som i smått.

(Uppdatering: Zarembas artikel uppmärksammas bl.a. även i Dagen)

Obama på Notre Dame

NY Times om Obamas kontroversiella tal vid Notre Dame (en bit ner på sidan) själva talet på video.

Sunday, May 17, 2009

Läsupplevelser

Jag har fått en staffettpinne från David & Charlotte Therese och tyckte att den var så trevlig att jag (för ovanlighetens skull, jag är oftast rätt tråkig med sånt här) tänkte ta upp den! Den handlar om läsupplevelser.

1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?
Den bok - utöver bibeln, naturligtvis (ja, det säger jag inte för att verkar from utan för att det givetvis (och lyckligtvis; och nu låter jag from!) var oundvikligt) - som jag tror gjorde starkast intryck på mig under min uppväxt var Joseph Conrads "Mörkrets hjärta". Jag levde i över ett år med den boken, och även med andra titlar av Conrad ("Lord Jim", "The Nigger of Narcissus", m.fl.) Detta var på gymnasiet, och jag knöt minst en 5-10 skolarbeten - inklusive specialarbetet - till Conrad.

Sen läste jag framlänges och baklänges "Lyckad nedfrysning av herr Moro", en samling texter & bilder som gavs ut av Ordfronts förlag. Både bilder & texter var totalt fängslande, och boken hade en vagt upplagd tematisk uppdelning som aldrig artikulerades men som man efter ett tag märkte. Den behandlade stora teman som kärleken, döden, livet, Gud, meningen, etc.

Den tredje får bli Dag Hammarskjölds "Vägmärken". Kommentar överflödig!


2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?
Jag läste enormt mycket serier när jag var liten. Bamse när man var riktigt liten, Kalle när man var hos kompisar (prenumerationen låg ju på hutlösa 495 kr/år!), pappas gamla Tintin & Lilla Fridolf, Asterix & Lucky Luke hos kusinerna. Och så vidare. Från omkring 11-årsåldern stötte jag på fotbollstidningen Center, som jag älskade. De kursade tyvärr snart, men då upptäckte jag Buster (jag vet att ordningen verkar märklig, men så var det) som jag om möjligt blev ännu mer förtjust i. Favoritserien i den var Rovers United.

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?
Jonathan Safran Foer, "Everything is Illuminated". (Har hört - från min fru - att "Extremely Loud and Incredibly Close" är än värre, men den har jag inte kommit till.) PO Enquists "Ett annat liv" var också lite spännande berättartekniskt i och med att det är en självbiografi som skrevs som en roman, och på precis det sätt som Enquist skriver romaner.

4. Musik eller inte när du läser?
Nej, det klarar jag inte. Knappt ens när jag skriver.

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?
Kanske böcker av typen "VM-boken" & "Blå och gul" (Jesper Högström), tidningen Offside och annat av fotbollskaraktär. Detta intresse sitter djupt i mig: jag har svårt att läsa en tidning om jag inte får börja med sportsidorna.

6. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?
Andrew Louths "The Origins of the Christian Mystical Theology."

7. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?
Kanske Martin Luthers "En kristen människas frihet".

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?
En stor kram skulle man ju vilja ge till någon som verkar ledsen, som Gustaf Fröding, Stig Dagerman eller Karin Boye. En öl skulle jag vilja ta med påve Benedict (Zlatan har väl inte skrivit något än?). Stryk finns det ju flera som skulle ha, men i min värld har ju Adolf Harnack gjort en del skada så han kunde la förtjäna en hurring åtminstone.

Friday, May 15, 2009

Utskälld.

Förra sommaren kraschade min dator, och bland de saker som jag tydligen missat att göra en backup på var mitt bokföringsprogram. När du nu var dags att ta tag i årets bokföring ringde jag till företaget som jag köpt programmet av. Deras koncept är att man via ett lösenord laddar ner programmet från hemsidan, och eftersom jag hade kvar lösenordet tänkte jag att det kunde vara möjligt att jag helt enkelt fick ladda ner en ny version. Tyvärr misstog jag mig, och när jag protesterade blev jag kopplad till chefen. "Yes" tänkte jag, "bra att jag får prata med någon som inte är bunden av reglementet, han kommer säkert kunna hjälpa mig." Till min förvåning blir jag istället utskälld - efter noter!

Nu skriver jag inte detta för att beklaga mig, utan för att han sa en del intressanta saker. Bland annat: "Om du betalar är vi vänliga mot dig, men om du försöker få hjälp av oss utan att ha betalat [han syftade på ett serviceavtal som jag skulle ha haft för att ha rätt till hjälp] blir det hårda nypor."

Egentligen är det en ganska träffande beskrivning av det som ibland kallas moderniteten och den kapitalistiska ekonomi som präglar denna. I denna kultur är banden mellan människor "professionella" och inte "personliga", det vill säga det är fråga om ekonomiska relationer mest hela tiden. Arbetsgivaren ger arbetstagaren betalt och struntar i vad han gör med pengarna - ja, till och med om han kan försörja sin familj med lönen. Och den service och till och med vänlighet som vi möter i detta system är knutet till att vår betalningsförmåga.

Men det största problemet är kanske att detta system för att fungera måste befolkas av människor som accepterar denna ordning, det vill säga är vänliga mot dem med pengar och skäller ut eller behandlar kallsinnigt dem utan. Normalt skulle ju ett sådant beteende beskrivas som moraliskt tvivelaktigt, men nu finns en ideologi som rättfärdigar det. Byråkratiska regelverk reglerar relationen säljare-köpare, och så länge som man håller sig inom dem så kan man inte göra fel!

Just detta mötte jag även i samband med min farfars bortgång då jag kontaktade mitt flygbolag för att pga begravning och liknande försöka ändra bokade biljetter. Då mötte jag säljare som trodde att deras uppgift var att agera som maskiner och helt kallt redovisa regelverket. Givetvis kan man inte som enskild i ett system av denna art göra så mycket åt eländet, men man kan i alla fall inse att rättfärdighet inte djupast sett är att "följa reglerna" utan att att visa medkänsla och medmänsklighet trots att man måste följa reglerna (lyckligtvis fick jag även prata med någon av det slaget).

Detta illustrerar något som Hauerwas brukar kommentera om den moderna kulturen: "Vi vill att samhället ska vara rättvist så att vi därmed själva slipper vara rättfärdiga." Alltså, vi moderna liberaler är någon stans övertygade om att det är möjligt att med hjälp av anonyma lagar och reglementen skapa ett helt rättfärdigt samhälle. Men vi borde ha lärt oss vid det här laget: vi kan aldrig skapa ett system som skyddar oss från oss själva.

Thursday, May 14, 2009

Ekman om individualism

Ulf Ekman skriver mycket bra om "överindividualism" idag.

Teaser:
"Det är i detta sammanhang som vår ovilja emot institutioner, eviga sanningar och andligt ledarskap måste prövas. Är det bara så att vi bara gör av med gammal 'religiös bråte' eller är det så att vi faktiskt har egna underliggande själviska motiv för att göra oss 'fria' så att vi kan agera själviskt autonomt, utifrån den gamla människans behov av eget intakt herravälde och oböjdhet?"

Wednesday, May 13, 2009

Argument

Somliga säger att man inte ska anpassa sig efter denna världen, utan låta sig förnyas genom förändringen av sina tankar. Andra säger så här med tanke på att man driver en "jag-centrerad" kampanj för att få stockholmskidsen till konfa:

- Reklambyrån rådde oss att skriva så för det är ett språk som fjortonåringar förstår. Det är en ålder då man är väldigt jag-fixerad.


Repliken har något bekant över sig, den påminner vagt om ett annat svar på en annan fråga...

Tuesday, May 12, 2009

Erwin McManus



Sam Wohlin skickade mig detta klipp via facebook och frågade vad jag tyckte. Kommentaren svällde ut lite större än en facebook-replik, så jag väljer att posta mina reflexioner här. Nu ska det tilläggas att jag gör detta utifrån en väldigt specifik "uppdragsbeskrivning": kommentera ett tre minuters klipp. Utöver det är min enda kontakt med McManus en wiki-artikel, lite spridda citat här och var, samt - mer abstrakt - kanske en typ av "känsla" för de trender han kopplar upp sig mot. Men förhoppningsvis kan denna koncentration när det gäller material leda till ett visst djup i fråga om analys.

Klippet är från The Catalyst Conference från 2007, en konferens med ungdomsledare från hela USA. Jag kommenterar "kronologiskt" utifrån klippet, ibland beskrivande, ibland normativt.

1. 0:00-0:22 Adressaten är "spiritual leaders". Han använder inte "leaders in the church", även om kategorierna säkert överlappar för honom. Det kan vara ett tillfälligt ordval, men det kan också vara ett sätt att bekräfta ett lekmannabaserat och ibland icke-denominationellt ledarskap, eller ledarskap som kanaliseras genom "ministries" som musik, författarskap, bloggandet, etc.

2. 0:23-0:30. Här märker man att McManus är evangelikal. Målet är "to be effective" och detta pragmatiska argument tycks vara den främsta motivationsgrunden genomgående.

3. 0:30-1:00 "Aren't you tired of being relevant." Det här tyckte jag var bra! Här anar man en skillnad (eller ett försök att skapa en sådan skiljelinje) mellan McManus generation och det koncept som förknippats med Willow Creek. Det är utan tvivel så att frikyrkligheten ofta påminnt om liberalteologin i det att man tagit efter "världen" i syfte av att vara "relevant". Man har hävdat att det bara gällt formen, men det har utan tvekan också fungerat så teologiskt, om än på ett mer fundamentalt plan. Man har kanske inte som liberalteologin förnekat evangeliernas mirakelberättelser eller Kristi gudom, men man har inkorporerat saker som kapitalism, invidualism, emotionalitet, etc. allt för lättvindigt.

4. 1:00-1:10 här definieras målet som att skapa "a genuine, authentic, spiritual community." Samtliga begrepp är väldigt postmoderna. Det som är intressant i detta sammanhang är att McManus alltså skiftar från att motivera sin program med effektivitet, vilket är mer modernt och klassiskt evangelikalt, till att ge det en mer postmodern motivationsgrund. Men givetvis hänger de två samman för honom: församlingen behöver bli "genuine, authentic..." för att bli effektiv (se 2:23-2:30). Det första kriteriet, och det enda som kommer med i denna video, är "uniqueness".

5. 1:10-2:00 Kritik av "standardization". McManus börjar med "motbilden" till hans egen vision (uniqueness), nämligen "standardization." Här måste man komma ihåg kontexten: McManus talar till amerikanska evangelikala som är kritiska mot den egna traditionens oförmåga att rymma mångfald, och som åstadkommit standardisering inte bara genom syndakataloger utan också genom att bara tillåta en viss typ av estetik, etc. Säkert är detta något som många av dem som lyssnar till honom nu har problem med. Det är intressant att han fokuserar så på metod: standardisering innebär bl.a. att "you have to do something exactly a certain way." Man anar en hänvisning till saker som evangelisationsmetoder, gudstjänstformer, etc.

6 2:00-2:25 "I think a lot of us who are in Christ loose our instinct for what is real." Detta avsnitt tycker jag fångar mycket av det jag finner som mest problematiskt med McManus budskap. Han kritiserar andra evangelikaler för att bara försöka vara "relevanta", men hans autenticitets-kriterium är minst lika relevantsökande som någonsin Willow Creek, om gentemot en annan postmodern kontext - den postmoderna. Och beviset på hur mycket det är omvärlden som bestämmer agendan även här är just dessa formuleringar: det är människor utanför kyrkan som avgör vad som är relevant. Människor i kyrkan får sin "naturliga instinkt" för detta förstörd! Här tycker jag McManus underskattar kulturens förmåga att forma också det som vi upplever som "våra instinkter". Det kulturella formation vi utsätts för genom media etc påverkar inte bara vad vi tycker, utan också våra känslor och hur vi upplever saker. Uppfattningen att något är "äkta" är i mångt och mycket ett resultat av en kulturell formation. Uppfattningen att folk i kyrkan förlorar detta pekar också på en annan tendens i McManus budskap: trots allt tal om gemenskapen så finns en underton av skepticism mot den. McManus säger först att han är emot standardisering och varnar sedan för hur kyrkan kan korrumpera oss. Jag inser att detta i hög grad är kontextbetonat, en slags profetröst gentemot ett kyrkligt etablissemang som misslyckats. Men jag tycker att han är otillräcklig när det gäller talet om kyrkan som en formativ gemenskap i positiv mening, något som jag skulle säga är en av kyrkans viktigaste funktioner. "Standardization" handlar om "imitatio Christi" och det är något vi inte kan lära oss själva, vi måste imitera andra. Vi måste se med våra egna ögon vad det är att vara kristen, och för det behöver vi de föredömen som församlingen och kyrkan skänker oss.

7. 2:23-2:30 Här talar McManus, trots sin inledande kritik, om att kyrkan ska bli "relevant and effective". Orden understryker min poäng att McManus, trots kritiken av Willow, tycks söka relevans på liknande sätt, fast mot en postmodern kontext. (Jag tycker inte att "relevant" per definition är fel, den är snarare ofrånkomlig. Det är dock fel - tror jag - att söka relevans på ett medvetet, strategiskt sätt. Det leder ofta till kompromiss. Men det är ofrånkomligt att vi formas av vår kontext, även om vi naturligtvis måste vara vaksamma mot det ibland. och jag formas för övrigt hellre av en postmodern kontext än av en modern, även om jag allra helst naturligtvis vill formas av kyrkan.)

8. "If you want to discover your uniqueness you need to go where Jesus are." Ett av målen med tron är enligt McManus att upptäcka att vi är unika; strävan gäller autencitet. Filosofen Charles Taylor har visat hur detta med autencitet ligger djupt nedbäddat i moderniteten och framför allt kommer till uttryck i de romantiska grenarna av denna tidsanda (man skulle kunna tilllägga: postmoderniteten är en samtida romantisk rörelse). Problemet med det är att det placerar sanningen om människan inne i henne själv. En kristen syn på detta kan dock inte stanna där: sanningen är alltid transcendent, den har ytterst med Gud att göra. Augustinus söker sig ju inåt i "Bekännelser", men han gör det för att hitta den som samtidigt är utom och bortom honom: Gud själv. McManus är "augustinsk" i denna mening: han uppmanar människan att söka sig inåt för att finna just "the fingerprints of God". Man går inåt för att nå uppåt, till Gud. Jag är dock inte lika säker som McManus (men här vill jag betona "inte säker") på att det är unicitet vi ska betona som kristna. Jag ser inte riktigt att det finns ett tydligt bibliskt vittnesbörd om det. Adam och Eva skapas "till Guds avbild", något som ofta används när man talar om detta ämne, men det pekar på samhörighet snarare än unicitet. Ibland förväxlas unicitet med människans oerhörda och okränkbara värde: det är oomtvistat i Bibeln, men det är inte samma sak som att hon är unik, åtmistone inte i unik mening. Nuförtiden uppmanas vi ofta att fråga oss "vem jag egentligen är" och "vad jag egentligen vill med mitt liv" och söka sanningen om detta djupt inne i min själ. (Och så citerar man gärna Thoreau: "De flesta människor framlever sina liv i tyst förtvivlan" om de som inte beträtt denna färd!) Och visst är det viktigt med en sådan reflexion, inte minst i ett samhälle där de ekonomiska och sociala omständigheterna är sådana att vi faktiskt i viss mån kan välja. Men detta är väldigt unika omständigheter, både historiskt och globalt, och det kan omöjligen vara så att en kapitalisisk marknadsekonomi med vår typ av välstånd är nödvändig för att en människa ska kunna "förverkliga sig själv" och "bli genuin". Åtminstone är det omöjligt för en kristen att se det så. Därför måste vi vara beredda att ställa oss frågan om det inte är så att vi kanske överdrivit detta med att "hitta sitt unika jag" lite även inom kyrkan. Om inte människan är skapad för lite mindre introspektion och ett lite större mått av att "gilla läget" än vad som ofta är fallet. Livet handlar i högre grad än vad vi tror om rätt handfasta saker: sätta mat på bordet, ta hand om sina nära och kära och att i allt detta leva ett liv i Kristi efterföljd.

Bloggtips!

Hittade just bloggen Cruciform Phronesis (med ett sånt där på gränsen till överambitiöst men smart namn som av någon anledning ofta ser i EFK-kretsar! Är det för att de vårdar nörderiet mer än populism & pragmatism? Det betyder iaf ungefär korsformad [praktisk] vishet), som kan rekommenderas varmt. Skrivs av Bengt Rasmusson, Maria Karlsson, Calle Karlstein och Fredrik Wenell.

Sunday, May 10, 2009

Om modern utbildning

R R Reno i First Things

"Indeed, in the most progressive educational environments, we satisfy the desire for truth with critical theory itself, which is why it plays such an important role in contemporary higher education. The ability to probe beneath the surfaces of language and culture to show how they produce and manipulate beliefs becomes the sine qua non of the well-educated person. One is not wise in the sense of knowing how to live. One is critically astute and undeceived—and quite superior in knowing how others are in the grip of ideologies."

Saturday, May 09, 2009

Amerikaavsked



Monday, May 04, 2009

Ironiskt...

Lite ironiskt är det att Runar Eldebo, som om något "stått på barrikaderna" mot liberalteologi nu anklagas för att vara en själv! Kanske kunde han ha undvikit vissa belastade begrepp, men den som läser noggrant och med välvilja ser ju lätt att det inte är fråga om nån liberalteologi. Inte för att låta som en tant på 50-talet, men: Sånt prat är bara dumheter! (För allvarligt talat: vilken liberalteolog skulle ta påve Benedict som ett positivt exempel på en kristen trostolkning?)

Saturday, May 02, 2009

Synd och sånt

Jag har de senaste dagarna läst lite samtida evangelikala texter - vittnesbörd & förkunnelsetexter - som talat "rent allmänt" om synd. Om att bli frestad, om att "falla", om att upprättas, etc. Det intressanta med såna texter är att man nästan alltid förstår att den "allmänna synd" som de talar i själva verket är en ganska specifik synd: sexuella synder och frestelser av olika slag. Vilket ju inte är fel i sig, naturligtvis finns den såna typer av synder.

Men jag kan i detta sammanhang inte låta bli att fundera på om ett skäl till att vi talar så mycket om sexuella synder är att det är den enda synd som förmår känna igen. Åtminstone tror vi att vi gör det. Vi tror att vi vet vad det innebär att "gå över gränsen" på detta område. Däremot vet vi inte riktigt hur övertramp ser ut på andra områden.

Vad är girighet, till exempel? Kan vi känna igen det idag? Är det synd att ha två bilar? Eller frosseri, vem tänker över huvud taget på det nuförtiden? Man kan gå vidare i listan: fåfänga, högmod, lättja...

Problemet med dessa synder är att de faktiskt inte är så lätta att känna igen - även om frikyrkan gjorde ett försök att tydliggöra vissa av dem genom syndakatalogen (smycken = fåfänga, etc.) Det kan vara rimligt i vissa sammanhang att ha två bilar, orimligt i andra. Det är helt enkelt fråga om situationer och grader, och vägen till ett heligt liv handlar i dessa fall om mer och mer stämma sitt liv efter Jesu exempel. Det är inte av eller på, och det är svårt att reglera det enbart med hjälp av regler. (Och naturligtvis är det egentligen samma sak med lusta).

Skälet till att det blivit så här tror jag i hög grad handlar om biktens förlorade plats i de kristna kyrkorna (och här är katolikerna inte alltid i praktiken så mycket bättre än protestanterna, även om de åtminstone har kvar bikten som institution). Bikten, och förberedelsen för den, innebär en möjlighet att reflektera över sitt liv, och med god vägledning sker detta på livets alla områden. Vad man har sagt, gjort och drivits av i olika situationer. Detta är en fråga om urskillning, men som Augustinus påpekar så kan vi egentligen inte känna oss själva, även om vi kan försöka vara uppriktiga genom att öva oss i att bekänna (det var därför han själv skrev sina memoarer, med titeln "Bekännelser").

Det är bara genom de andra - våra vänner - som man verkligen kan se sig själv, och detta är ytterligare ett skäl till att bikten inför en annan människa så viktig. Som moderna människor ägnar vi oss gärna åt personlig skärskådan, och även om bikten innehåller detta element så balanseras det även av mötet med en annan människa som hjälper oss med urskillningen så att vi kan lära oss vad som är synd och så nämna den vid sitt rätta namn. Slutligen är det som de flesta vet lättare att vara barmhärtig mot andra än mot sig själv: därför är det inte bra att vara sin egen domare.