Tuesday, September 30, 2008

En länk som jag bara måste lägga in. R R Reno på First Things rankar Duke som bästa ställe att läsa teologi på i USA här. (Tvåa Notre Dame, trea Princeton...)

Tony Blair och John Stewart

Tony Blair träffar John Stewart för en kvarts samtal (en evighet med andra ord, för (också) i mediavärlden är en dag som tusen år; eller en kvart motsvarar i alla fall tre timmar...) här. Ett intressant samtal och kulturmöte. Bitvis roligt, bitvis smärtsamt (bitvis awkward när de två blandas). Man ser liksom på Blair att han tagit ett beslut - det att invadera - som kommer att följa med honom livet ut. Jag blir inte riktigt klok på honom, dock. Å ena sida katolsk konvertit, å andra sidan en ganska naiv schematisk indelning i "extrem" religion som bombar oskyldiga och "god" religion som hjälper fattiga. Man hoppas att det var en förenkling för medias skull, inte hans egen världsbild.

Blair ger för övrigt denna termin en kurs på Yale om "Faith and globalization." Här en länk till kursstarten med Blair - han introduceras för övrigt av "pingstteologen" Miroslav Wolf! (Som har ett förflutet som gatuevangelist i Kroatien, men numera är episkopal)

Monday, September 29, 2008

Google



Colbert diskuterar internet med författare som hävdar att vi får allt svårare att koncentrera oss och göra en sak i taget pga. den google-kultur vi lever i. Alla som känner igen sig räcker upp en hand...

bankkris

Nu börjar det bli riktigt sjukt här borta! Nu diskuterar de de om "vår bank" ska säljas!

Den här typen av skämt hör man hela tiden:
"When I was new as a university professor and my 401k [pensionsfond] was as empty as it is today [dvs. 30 years later]..."

Sunday, September 28, 2008

tack själv!

En av mediesveriges klokaste slutar som kulturchef; alltid läsvärda Carl-Otto Werkelid på SvD.

(Här har för övrigt Dagen ett samtal med honom)

Saturday, September 27, 2008

Debatten

Obama är i ett intressant underläge mot McCain när det gäller foreign policy. Där McCain är den "erfarne" och Obama den som behöver bevisa sig. Det faktum att Obama är demokrat och McCain republikan förstärker obalansen. Såna lägen är jobbiga, när man är i sammanhang där folk bara väntar på att man ska göra bort sig; använda en term fel, blanda ihop begrepp, uttala ett namn inkorrekt, etc. Måste vara extra jobbigt att vara i en sån situation inför miljontals TV-tittare med så mycket på spel På ett rent mänskligt plan är jag väldigt imponerad över hur Obama klarade det. Han lät sig inte psykas, utan framstod som både beslutsam och påläst.

Men mest frustrerande var att McCain inte tittade på Obama en enda gång under 72 minuters samtal. Han tycks hysa en genuin disrespekt för honom.

Friday, September 26, 2008

Bild som väcker tankar...



McCain, Rick Warren, Obama.

Thursday, September 25, 2008

Nya media, gamla media

Siwert Öholm skrev för ett tag sedan en krönika om att bloggar är dåliga och fördummar, etc. (Här en länk till Emanuel Karlstens bloggtext om denna artikel; där finns även länk till artikeln). Det är klart Siwert har någon slags poäng: detta med bloggande - både att läsa och skriva - är riskabelt för själen. Man blir splittrad, och det är lätt att utveckla ett tonfall och en attityd som i längden förtär en innifrån.

Men detta gäller hela den mediabranch Öholm själv arbetar i - på denna punkt skiljer sig bloggarna inte från journalisterna. Däremot finns det en annan skillnad mellan gamla och nya medier, och det är att de nya i högre grad är drivna av idealism än kapitalism. När tidningarna en gång startade var det för att företrädarna hade idéer och ideal som de ville driva: liberalism, socialism, demokrati, etc. Så är det inte längre, nu är det tittar- och läsarsiffror och reklamintäkter som styr. De gamla medierna är - för att parafrasera en vän - slavar under makterna. I en mening är därför bloggarna en återgång till forna tiders media: mer drivna av idealism och skaparglädje än vinstintresse.

De nya medierna - bloggarna - är naturligtvis inte heller de opåverkade av destruktiva makter (ärelystnad, egoism, arrogans, etc.), men på denna punkt absolut inte i högre grad än gammelmedierna.

För ett exempel på en clash mellan kapitalister och idealister kan man läsa här om hur det gick till när faktiskt ganska idealistiska Pirat Bay kastades till gammel gamarna. Vilken sida står för kompetens, renhårighet, idealism och till och empati? Och vilken representerar dubbelmoral, girighet, sensationslystnad och respektlöst gottande i andra människors tragedier?

Wednesday, September 24, 2008

Mer evangelikal traditionsblandning

”I read and loved the beautiful lives of Wesley and Fletcher, Mad. Guion (sic), Kempis, and all others who were holy and good, and I set them for my mark under Jesus, and [searched] hard after a sanctified soul, and entire consecration to God.”

Mrs. A Gregory i Guide to Holiness, mars 1870 (vol. LVII), ”Experience of an aged disciple”, p. 84.

Pro-republikansk läsning

Detta val talas det öppet om media-bias, dvs. att medierna föredrar Obama. I Sverige har det ju sedan länge varit så att medierna föredragit demokraterna och vinklat alla reportage så att det verkar som att republikanerna är lite små-onda och dumma i huvudet, och sen när de ändå vinner så sitter alla svenska och bara: "Shit, amerikanerna måster ju vara sjukt puckade..."

Nu hejar ju jag på familjen Huxtable, men det är frustrerande att inte kunna få den andra vinkeln någon gång. Men här är några lästips. En svensk blogg med Rep-sympatier. Drudgereport, som gör en grej av att gå mot mediaströmmen (och var killen som släppte Lewinsky-bomben). Och så Fox News, såklart.

(För övrigt tror jag att valet av Palin kan visa sig ödesdigert för McCain detta val.)

"Could you think of any better building to put the Ten commandments in?"

Det här är kanske en av de roligaste intervjuer jag har sett. Colberts skicklighet är njutbar; intervjuobjektet... ja, vad ska man säga?

Tuesday, September 23, 2008

Quote of the day

"When you cite one author they call it plagiarism, but when you cite many it's called research."

/Billy Graham

Monday, September 22, 2008

Det doftar (faktiskt!) evighet

Vem sa att det eskatologiska perspektivet saknas i lovsånger? (Jag har själv skrivit det i ett sammanhang...) Men idag fick jag lära mig av Parsmos penna: själva praktiken handlar djupast sett om evigheten!

Helgonens förböner

Om någon har undrat hur kyrkan har "tänkt" kring detta med helgonens förböner, och om det är bibliskt eller inte, så finns en bra text om det här.

(Tipset snodde jag härifrån)

Jesus älskar alla barnen på vår jord....

Det tragiska inslaget på våra söndagar hittills har varit att se de djupt segregerade kyrkorna. Vi har varit i en baptistisk, en episkopal och en anglikansk (emergent-aktig) och de har varit all white. Det är verkligen deprimerande. Till och med när vi gick på sekulär gudstjänst häromdagen (och såg Cohen-brödernas "Burn after reading" på bio i downtown Durham) så satt vi i en helvit salong. Diskuterar man detta med folk håller de med, men tillägger: "It's the south; this is how it is here."

Men dagens kyrkobesök var annorlunda! Idag besökte vi den här kyrkan, och här kom alla samman: vita, afrikan-amerikaner, latinos, asiater. Det var fantastiskt! Och tankeväckande...

(Och B: prästen inledde predikan med att återberätta en Flannery O'Connor story och säga att han skulle vilja göra en pilgrimsfärd till hennes hem i Georgia!)

Sunday, September 21, 2008

Personlighet är allt. Tydligen.

För ganska många år sen - när jag var ung och radikal... - störde jag mig på att det amerikanska valet avgjordes så mycket av kandidaternas personlighet. Att väljarna röstar på den som de helst skulle ta en öl med eller köpa en bil av. (Utifrån den logiken är det inte så konstigt att den trevlige och ganska rolige George W Bush besegrade sina betydligt buttrare demokratiska konkurrenter).

Nu tänker jag inte så mycket på det. Jag har gillat läget, som man sa förr, och köper att spelet är så här. Istället roas jag ganska mycket av det pågående spelet mellan medier och kampanjer för att få kandidaten att framstå i ett visst ljus. Jag kan till och med konversera med närstående om hur konstigt det är att någon röstar på McCain, så trist och grå som han verkar - inte minst jämte den smärta och karismatiska Obama! Nu påverkar detta val inte mig så direkt, men ändå anar jag att jag i detta är en del av ett ganska obehagligt mönster...

För ibland kan man få för sig att det är för att USA är så "puckat" som den utvecklingen blivit så här. Men som Martin Gelin skriver tycks det tvärtom som att det är de rika och välutbildade i landet som röstar efter kandidatens personlighet:

"Andelen amerikaner som röstar baserat på kandidatens "personlighet" är 45 procent bland de med inkomst över 100 000 dollar,* men bara 28 procent bland de som har en inkomst under 50 000 dollar. Bland collegeutbildade är det 35 procent som tycker att personligheten är avgörande, bland icke-collegeutbildade bara 22 procent."

Det är väl helt enkelt så att den faktiska politiken inte blir så viktig för de som reder sig ganska bra själva. De kan istället kosta på sig att göra presidentvalet till en tävling i likeability. Det är som det brukar: "intelligentian" lever inte upp till sitt namn och är inte att lita på. Angelägna om att alltid vara "rätt" överkonsumerar man media och går därför lydigt i hennes ledband.

(* Av detta hoppas jag ingen drar slutsatsen att jag drar in över 100 000 per år. I wish...)

Saturday, September 20, 2008

Nytt nummer av First Things ute. Den nätpublicerade artikeln diskuterar den kristna trons gränser - med Mormonerna som test-case.

Friday, September 19, 2008

Radical Orthodoxy?

"A whole volume could well be written on the myths of modern man, on the mythologies camouflaged in the plays that he enjoys, in the books that he reads, the cinema, that 'dram factory', takes over and employs countless mythical motifs... Strictly speaking, the great majority of the irreligious are note liberated from religious behavior, from theologies and mythologies. They sometimes stagger under a whole magico-religious paraphernalia, which, however, has degenerated to the point of caricature and hence is hard to recognize for what it is."

Merciade Eliade i "The Sacred and the Profane" som utkom 1957.

Thursday, September 18, 2008

Mångfald i det offentliga rummet

För ett tag sen åkte vi motorväg och beundrade de grälla reklamskyltar som smyckar vägrenarna. Då och då dyker det upp skyltar från kyrkor eller kristna organisationer där bland real estate och hamburgarskyltar. De flesta ganska vänliga, upplysningar om tid och plats och kanske något bibelord. Men så plötsligt ser vi en skylt med ett pekande finger och en blixt, och så texten "Repent! God has your number!"

Kan då inte låta bli att tänka på Evangeliska Alliansens kampanj för äktenskapet i Stockholms tunnelbana för ett tag sen, och vilket otroligt liv det skapade. Man kan ju givetvis diskutera klokskapen i att lägga pengar, energi och förtroende på en sån kampanj. Men - sett lite utifrån - om någon nu önskar göra det; varför inte? Det är ju om inte annat mycket roligare att leva i ett samhälle som inte är så strömlinjeformat. Där en skylt med texten "Repent..." kan dyka upp helt oväntat bakom en krök.

Men det är faktiskt lite alarmerande att den västeuropeiska sekularismen av någon anledning inte kan hantera denna mångfald. Man kan tänka på Frankrike och diskussionerna angående slöja etc där för att inse att de reaktioner SEA:s kampanj skapade inte är ett isolerat exempel. Här borde de humana upplysningstänkarna i vår tid faktiskt lägga pannan i djupa veck och fundera: vad är det som gör att den sekulära humanismen blir så intolerant? Varför klarar den inte av mångfald?

(Appropå den här artikel om googles ändrade annonspolicy, och den här om att (s) ska fundera över sin syn på religion och det offentliga.)

Tuesday, September 16, 2008

Dessa besvärliga frikyrkliga fäder...

John Wesley om Marias eviga jungfrudom:

"I believe that He [Christ; who else?] was made man, joining the human nature with the divine in one person; being conceived by the singular operation of the Holy Ghost, and born of the blessed Virgin Mary, who, as well after as before she brought Him forth, continued a pure and unspotted virgin."

Från "Letter to a Roman Catholic," 1749.

"Unspotted" pekar till och med på att John Wesley accepterar läran om Marias obefläckade avelse!

(Hela texten finns här; scrolla eller sök "catholic" på sidan)

Same but different

Han är författare, han är skallig, han har en svart kostym, han sitter i en tillika svart studio och han är extremt välartikulerad. So what's new? Möjligen det att hans intelligens och kvickhet används till att vittna om den kristna tron. Se klippet här.

(Efter tips från millinerd, som jag hoppas ni läser!)

Pragmatiska pingst, användarvänliga pingst

Pelle Hörnmark i dagens Dagen:

- Men nu tänker jag att det kanske finns en ännu bättre för att maximera det jag tror behöver ske för pingströrelsen.

- Vår teologi funkar - det är inte Gud och Jesus som är problemet - men formerna gör det inte. Och attityderna funkar inte heller. Vi uppfattas som slutna, stängda, förmer, interna, otillgängliga. Vi vårdar och värnar metoder som inte är användarvändliga.

- Vad gäller frågor om organisation och former är jag [en tvättäkta pragmatiker]. Inte vad gäller teologi och ideologi, dock. Där är jag hyfsat konservativ, tror jag.

---

Om det är något som bekymrar mig när det gäller pingströrelsen idag är det kombinationen av en godtycklig inställning till "former" och en det faktum att den form som vår praktik (och därmed i en förlägning teologi, även om man förnekar det) stöps av är ett marknadstänk. När värden som att "maximera" och vara "användarvänlig" tar plats så trängs andra lätt undan.

Monday, September 15, 2008

Att förstå intertextualitet

"Lipstick on a pig" är det heta samtalsämnet i presidentvalskampanjen nu. (Se här) På republikanernas konvent sa Palin appropå sig själv "You can put lipstick on a bulldog, but it's still a bulldog." Två veckor senare yttrade Obama: "You can put lipstick on a pig, but it's still a pig." Nu har republikanerna gjort en tv-annons om dessa två uttryck. De menar att Obama implicerar att Palin är en gris.

Grejen är att var och en som hör Obamas tal inser att han inte talar om Palin. Han talar om den politiska plan som McCain beskriver som "change", men som Obama menar är samma: "You can put lipstick on a pig [McCains plan], but it's still a pig [den är fortfarande 'som Bush']." (Se klippet här, det är ganska roligt faktiskt!)

Dessutom har McCain själv använt "lipstick on a pig"-uttrycket, men då med syftning på Hillary Clintons politiska plan!

Så har republikanerna helt fel då? Var det bara en slump att Obama använde "lipstick on..." två veckor efter Palin? Nej, troligen inte. Obama spelar (medvetet eller inte) med ett uttryck som har kommit i svang och som därmed berikats med många associationer. Det är inte så enkelt att Obama "egentligen" försöker säga att Palin är en gris. Obamas kommentar knyter an till Palins tal, men konsekvensen av detta är inte entydighet utan mångtydighet. Obama gör en anspelning, han låter sin text möta en annan text så att den därigenom berikas och pekar bortom sig själv. Mot vad? Det finns inte något självklart svar på det. (Alla som hanterar texter på ett medvetet sätt vet att det är så här.)

Fundamentalism och sekterism kännetecknas av en total brist på känsla för genre och tillvarons subtiliteter. Och det är tydligt att det är just denna typ av folk som en sån här process skapar. Samtidigt endimesionella och misstänksamma.

Sunday, September 14, 2008

6/2-1990?

Om ni inte redan har sett det, PO Enquist i Babel.

Måste nästan läsa boken för att försöka räkna ut: vad hände den 6 februari 1990? (Upphöjd författare är alkoholist, slutar dricka ett bestämt datum och vill inte mer än antyda varför... Elementärt, min käre Watson - eller?)

Hemliga dokument!

Här publicerar Atlantic Monthly en artikel om Hillary Clintons kollaps i primärvalen. Inget särskilt, om det inte varit för det här: journalisten har fått tag på en massa interna mail och memos som visar kaoset på insidan. Tesen är att oklar strategi (attackera Obama eller gå varsamt fram?), ogenomtänkta satsningar (vilka stater är värda att satsa på), dåliga förberedelser (inte pengar nog för att klara en lång kamp) och -delvis i grunden - ett otillräckligt ledarskap orsakade haveriet. Jag förundras alltid när jag läser den här typen av reportage: är människorna i maktens korridorer inte mer begåvade än så här - är de så... mänskliga?

Friday, September 12, 2008

Anteckningar från Open lecture

Conversation between L Gregory Jones and Philip Bobbitt

Bobbitt: The nationstate is only a little more than a hundred years old (it replaced the imperial state). The nationsstate says: “Give us power, and we will improve your material well being.” This was what Hilter, Roosevelt, Stalin, etc. said.

Today, no state can give that guarantee. The world is too complex and the nation is influenced by too many factors which it can't control. The saying “Give us power, and we will improve your material well being” is not longer valid; the government does not have this possibility. Instead, we see the rise of the marketstate, which says: “Give us power, and we will improve your opportunities.”

Monday, September 08, 2008

Truth is in the particular

Här (i det evangelikala kulturmagasinet Books&Culture) har Lauren Winner en mycket läsvärd recension av John Feas nyligen utkomna bok "The Way of Improcement Leads Home."

Fea har skrivit en biografi över den presbyterianske, virginiabaserade 1700-talspastorn Philip Vickers Fithian, vars främsta merit ur en historikers perspektiv är att han efterlämnade många och detaljerade dagböcker. I övrigt är han en ganska genomsnittlig figur i tidens bildade klass. Fea fokuserar särskilt på konflikten hos Philip mellan å ena sidan tidens upplysningsideal som uppmanade honom att älska "världen" och "mänskligheten" och hans egen tendens att vara djupt förälskad i sin hemtrakt (det lantliga Cohansey) och en specifik kvinna. Det handlar alltså om det abstrakta vs det konkreta; det generella mot det partikulära.

Winner avslutar sin recension med följande tänkvärda stycke:

"Though firmly embedded in the particulars of the 18th century, the story Fea tells has resonance today. That is one of the many reasons I so love this book—Fithian's problem is no less acute today for men and women whose education takes them geographically and imaginatively beyond their local communities. It is a problem I felt keenly in college, when I agonized about whether I could or would in some sense 'go home again,' or whether what I was learning in college—both the book-learning and a kind of cosmopolitan aspiration—would somehow finally remove me from the place in which I grew up. (The admittedly sophomoric melodrama of my angst was only heightened by the fact that "home" was Asheville, North Carolina, home too of Thomas Wolfe, author of You Can't Go Home Again.) I see the same problem today in some of my divinity school students, who wonder if what they are learning will somehow take them, geographically and intellectually, irreparably far from the congregations that named their call to ordained ministry. Here in the early 21st-century we may flatter our postmodern selves by imagining that we have moved beyond the Enlightenment, now ironically criticized for its parochialism. But the tensions between cosmopolitan aspirations and local commitments are with us still."

Sunday, September 07, 2008

Palin & slutord

Såg just det 4e och sista (för mig) av kandidattalen: Sarah Palins med rätta mycket uppmärksammade tal (här) från konventet. Hon är perfekt vid McCains sida av många anledningar; till att börja med är hon till skillnad från honom en lysande talare. Men dessutom lyckas hon både fånga det McCain står för, och täcka hans brister. Bristerna först:

- Hon ger energi till en tråkig kandidat och en förutsägbar kampanj.
- Hon tilltalar de evangelikala, något som den inte så fromme McCain har haft svårt för.
- Hon är kvinna.

Men dessutom passar hon som sagt också väldigt väl in i profilen:
- Hon är inte etablissemang, inte Washington. Hon kommer istället (närmast) från den mest maverickiga av alla stater: Alaska
- Hon är en vanlig, small-town amerikan (hockey-mom); vilket McCain naturligtvis inte är, men ändå på något sätt vill framstå som.
- Tvistefröet är naturligtvis om hon står för det som (tills nyligen i alla fall) har varit republikanernas mantra: Experience. Det upprepas ofta att hon har "executive experience" i kraft av rollen som borgmästare och guvenör. Och kanske lyckas republikanerna sälja in detta (inte minst i kontrast till Obamas begränsade erfarenhet). Men hade det inte varit för hennes oerhörda likeability hade det nog varit svårt att övertyga Amerika om att en 44-årig fyrbarnsmor med guvernörskap i Alaska som främsta politiska merit är den lämpligaste person att ha som backup för en 72-årig president... (NY Times av idag konstaterar fö att McCain-kampanjen har bytt spår från "experience" till välbekanta "change")

Bäst i talet: "This is a candidate [Obama] who has written two autobiographies but hasn't yet drafted one single legislation or reform proposal."

Sämst: "Al Quaida is still plotting to hurt America, and this candidate [Obama] worries if someones gonna read them their rights."


Och till sist: Det riktigt tragiska med såna här kampanjer är att se människor ta fram och cyniskt behöva utnyttja det som borde vara högst personliga erfarenheter, minnen och relationer. Det gäller samtliga kandidater. Obama berättar hur om hans mamma dog i cancer som ett sätt (medel) att övertyga väljarna om att han "vet hur de har de" och kommer kämpa för dem mot försäkringsagenturer och skenande sjukvårdsräkningar. Samma med Biden som förlorade fru och barn i en bilkrasch; också det blir politik. Eller McCains år i fångläger (och dessutom hans medfångar som visas upp på konventet, allt snyggt och hjältemässigt packeterat långt ifrån den blodiga, kletiga, skräckfyllda verkligheten som tiden i Hanoi och dessa mäns liv efter det säkert varit). Eller Palin med hennes familj: en gravid tonåring och ett funktionshindrat barn. Allt blir politik. Allt handlar om att sälja sin story, och då tycks inga minnen, erfarenheter eller relationer vara för dyrbara. Det är skickligt, det är underhållande - men vad gör de egentligen med sig själva?

Saturday, September 06, 2008

Greenscreen, part 2

Yep, Colbert tog tillfället: här är filmen med John McCains acceptancespeech framför en greenscreen, upplagd för nifty webdesigners att fiffla med. Colbert själv gjorde det ganska roligt här!

Friday, September 05, 2008

It the narratives, stupid

Den bästa amerika-vals täckningen jag hittat är trots allt Martin Gelins SvD-blogg, vilket ju känns lite snopet nu när man rest många hundra mil. Men det är väl så det är i globaliseringens tidevarv. Han publicerar i alla fall den här sjukt intressanta konversationen mellan tre politiska experter - i ett läge då de trodde att mikrofonerna var av...

"De inblandade är alltså: Chuck Todd (neutral politisk analytiker på MSNBC), Mike Murphy (republikansk strateg) och Peggy Noonan (före detta talskrivare åt Reagan, numera kolumnist på Wall Street Journal, och ambivalent Obama-supporter).
Ämnet: Sarah Palin.

MM: It's not gonna work. And --
PN: It's over.
MM: Still McCain can give a version of the Lieberman speech to do himself some good.
CT: I also think the Palin pick is insulting to Kay Bailey Hutchinson, too.
PN: Saw Kay this morning.
CT: Yeah, she's never looked comfortable about this --
MM: They're all bummed out.
CT: Yeah, I mean is she really the most qualified woman they could have turned to?
PN: The most qualified? No! I think they went for this -- excuse me-- political bullshit about narratives --
CT: Yeah they went to a narrative.
MM: I totally agree.
PN: Every time the Republicans do that, because that's not where they live and it's not what they're good at, they blow it.
MM: You know what's really the worst thing about it? The greatness of McCain is no cynicism, and this is cynical.
CT: This is cynical, and as you called it, gimmicky.
MM: Yeah."

"They went to a narrative" Briljant! Varför säger de inte sånt när mikrofonerna är på?

Läs Gelins blogg här!

McCain vittnar!

Detta är vad som händer: McCain berättar om sin omvändelse! Om hur han - genom en kris, förstås [tiden i fångenskap] - frälstes till osjälvisk kärlek till... sitt land! Narrationen är klassiskt vittnesbörd: ung man tror att han klarar sig själv, tvingas inse sin otillräcklighet i en svårt stund [misshandeln i fångenskap], förstår till slut att han måste leva i gemenskap [med sitt land & fellow Americans]

intressantast!

McCain är så angelägen om att distansera sig från George W. Bush att han sågar sitt eget parti. "We wanted to change Washington, but we let Washington change us!" Påminner lite om relationen Gore-Clinton 2000.

Greenscreen!

McCain är uppe nu. Han är en chockerande medioker talare... Men det bästa är att han håller sitt tal framför en greenscreen! (Egentligen är det en bild på en gräsmatta; nederdelen på en bild av Vita Huset). Förra gången det hände tog Stephen Colbert tillfället att uppmana folk att "make McCain exciting" genom att utnyttja greenscreenen för fotomontage. Se klippet här! Colbert måste jubla i denna stund!

Monday, September 01, 2008

DN om DN

Idag har DN en artikel om Öholms bok om Ulf Ekman. Artikeln är en mycket intressant studie - av DN. Ekman kritiseras för att han allt for mycket nyliberal och dessutom islamofob. Han sägs samtidigt representera saker som "moderniteten befriat oss ifrån" och smälta "väl in i samtidstrender." Han är alltså samtidigt omodern och felmodern? DN är väl däremot, får man anta, rättmodern?

Intressantast citat: "Öholm, länge känd som SVT:s mest partiska journalist i Israel-Palestinafrågan..." Ja, det är väl därför man ska läsa DN: för att slippa mötas av fördomsfull partiskhet...