Friday, October 30, 2009

Dages Emil: självkännedom

”Hur skönt att vara känd och väl känd av en så stor och kärleksfull fader. Vad gör väl då att vara okänd av världen? Vad gör väl då att vara en gåta för sig själv? Herren känner de sina. Det är nog.”

Emil Gustafson i brev utan datering

Labels:

Thursday, October 29, 2009

Dikt & verklighet

Det spanska kvarterslaget Alcoron från division 4 spelar skjortan av stjärnorna i Real Madrid i spanska cupen:

I St Lars

I måndags var jag i St Lars församling i Uppsala och höll ett föredrag med rubriken "Bland karismatiska katoliker och sakramentala pingstvänner - om oväntade släktskap och ekumeniska relationer." Det var väldigt givande och roligt, inte minst samtalet som följde. Det synliggjorde den stora spännvidd som finns inom den katolska kyrkan i Sverige, liksom den värme och tolerans man visar mot varandra i de olika, inomkyrkliga lekmannarörelserna.

Jag planerar att, efter förfrågan, lägga upp föredraget på bloggen inom kort. Tills dess kan man läsa referat hos Jonathan Ekman, Bengt Malmgren och Charlotte Therese.

Dagens Emil: Om himlen

”Den solbrända själen skall en gång förklaras, och duvan skall höra sin brudgummes röst. De lidandes rop skola en gång besvaras, de trötta hugsvalas av kärlekens tröst.”

Notering i anteckningsbok från 1899

Labels:

Tuesday, October 27, 2009

Om gudstjänst

Sten-Gunnar Hedin skriver idag väldigt bra om gudstjänsten: hur den allt för ofta ser ut i frikyrkan, och hur den bör se ut.

Friday, October 23, 2009

Äntligen street-cred!

Fredrik Strage och jag har tydligen vuxit upp i samma förort. Han skriver om det här. Men han växte upp där under det idylliska 70-talet, jag under det betydligt farligare 80-talet!

Tuesday, October 20, 2009

Sverigedemokraterna #2: i extremismens tid

Charles Taylor bloggar!

Och inte nog med det, han skriver om Jürgen Habermas dessutom!

Ska på möte nu och hinner inte läsa, men känner mig trygg med att tipsa om denna länk oläst!

Monday, October 19, 2009

Sverigedemokraterna #1: islam bättre än kapitalism

Ifall någon skulle känna sig charmad av Jimmy Åkessons flirt med kristendomen, tänk igen. (Jag syftar på hans kritik av upplysningen och det västerländska samhället, inklusive hans underförstådda beklagande över att sekularismen privatiserat den kristna tron). Meditera exempelvis över teologen Paul J Griffiths tankar om islam, publicerade på hans blogg så sent som igår:

"Muslims are genealogically intimate with us; we share with them much, and we have much to learn from them. I hope that this genealogical affinity can extend to an elective one: I hope, that is, that we Christians will increasingly choose to see Muslims as allies and affines against the deadening and bloody weight of late-capitalist democracy. It would be better, I think, for the Church to live under the constraints and difficulties of an Islamic state, violent and restrictive though these can be (as they are, for instance, in Saudi Arabia), than to return with ever more passion, as it is increasingly doing, the bodysnatching embrace of late-capitalist democracy."

Verklighetens sexualmoral

Roland PM skriver i dagens SvD om "elitistisk sexualmoral" kontra "vanligt folks" dito (och vänder sig emot att den förra lärs ut i skolorna.) En tillämpning av verklighetens folk-tanken, med andra ord. Kolumnen stöder därmed teorin om att det är Roland PM:s tankegångar som ligger bakom Hägglunds uppmärksammade utspel.

Wednesday, October 14, 2009

Colbert vs amerikansk civil religion

Thursday, October 08, 2009

Något helt annat



Se det som en uppladdning inför lördagen...

Friday, October 02, 2009

Figurationer: Gran Torino

Vi har precis sett filmen Gran Torino med Clint Eastwood, och lämpligt är väl att inleda detta inlägg med en liten spoiler alert. Jag kommer att avslöja slutet. I detalj. Men frukta icke: som en god vän lärt mig (eller försökt lära mig, åtminstone) så har vi postmoderna människor kommit över den moderna människans fixering vid historiens slut och lärt oss att njuta av Berättelsen! (Vi har därför, antar jag, åter blivit som barn: kapabla höra samma saga om och om igen, obekymrade om att vi vet hur det kommer att gå och förmögna att uppskatta det välkända; inte nyhetens behag, utan den mer subtila njutning som är förborgad i upprepningen.)

Jag gillade verkligen filmen, delvis för att jag älskar filmer som bearbetar den amerikanska identiteten. Men nu var det slutet detta skulle handla om. Jag har lärt mig att se alla ögonblick i filmer då en person står med usträckta händer som potentiella kristusfigurationer, och i synnerhet om någon dör så. Detta är, tro det eller ej, inte något som jag lärt mig på en teologisk institution, utan istället när jag läste kursen "Film as art" på Portland Community College! (Samtidigt är det väl ingen slump att just denna bit information från kursen ligger kvar idag, nästan tio år senare...) Jag är ganska konsekvent i detta, och kom i bråk (nåja) med en annan vän efter att vi sett 300 och jag hävdade att kung Leonidas död skulle uppfattas just så. (Även om det är ett klichéaktigt, bombastiskt för att inte säga ovärdigt bruk av symboliken så hävdar jag fortfarande att jag har rätt.)

Gran Torino avslutas också den med en kristusfiguration, och här är det otvetydigt. Dödscenen föregås av en dödsberedelse, vilken berättar för oss att den väg Walt väljer är självvald och vald i medvetenhet om konsekvenserna. Och som för att se till att de religiösa undertonerna inte går oss förbi så föregås också själva den handlingen som leder upp till döden av en bön: "Hail Mary, full of grace..." Vidare är Walts offer ett som besegrar ondskan, och som gör det just genom nederlaget. Hans död ger också vännerna (Walt har i en av beredelsescenerna klargjort denna relation för sina nära: "I am proud to call you my friend.") liv. Allt som sker kan läsas i ljuset av Jesu ord i Johannesevangeliet: "Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner." Slutligen kröns denna figuration med den döda kroppens i realistisk mening onaturliga men symboliskt självklara utsträckning i rummet. (se bilden nedan)

Ah, Bibeln. Vad vore vi utan den?

Labels: , ,