Bortom epistemologisk osäkerhet

Idag kommer Alasdair MacIntyre ut med en ny bok, "God, philosophy, universities: A Selective History of the Catholic Philosophical Tradition". En viktig bok – alla hans böcker är viktiga – i en fråga som det nuförtin råder rätt mycket förvirring kring (och här skulle jag har länkat till en NY Times artikel i frågan som publicerades häromdagen, men de har tydligen låst den. Här är den ändå, fast låst..)

Inledningen på MacIntyres första kapitel handlar inte så mycket om universitet, men är så briljant att jag måste återge den:

"How am I going to use the word 'God?' I will use it as its Hebrew, Greek, or Arabic equivalents were used by Abraham, by Isaiah, and by Job, by John and by Paul, and by Muhammad."

(Adjö, du postmoderna tvivel på möjligheten till förståelse och kommunikation! Välkommen, du nya värld av vågad förvissning!)

Klockrent om Susan Boyles (från The Guardian)

Teaser:
"Susan will probably win Britain's Got Talent. She will be the little munter that could sing, served up for the British public every Saturday night. Look! It's 'ugly'! It sings! And I know that we think that this will make us better people. But Susan Boyle will be the freakish exception that makes the rule. By raising this Susan up, we will forgive ourselves for grinding every other Susan into the dust. It will be a very partial and poisoned redemption. Because Britain's Got Malice. Sing, Susan, sing - to an ugly crowd that doesn't deserve you."

Post-Willow Creek?

Det amerikanska kyrkliga landskapet är en röra, men kanske är Mars Hill Church i Seattle ett tecken på vad som kommer efter Willow Creek. New York Times hade en väldigt intressant artikel om församlingen här. På ett väldigt generellt plan kan man säga att det som kännetecknar Mars Hill är en fokusering på teologin - "läran": inte erfarenheten eller känslan, och inte heller "social aktivism" eller liknande.

Lite mer specifikt finns det en rad andra grejer där Mars Hill går emot trender inom så väl samhället som den evangelikala världen, och deras mix är ibland lite svår att få grepp om. De betonar så väl konst och kreativitet som "sann maskulinitet" och kvinnans underordning. Driscoll är också helt såld på kalvinismen, och är en av företrädarna för denna ny-puritanska våg inom amerikansk kristenhet.

När vi var i Portland en sommar för några år sen gick vi faktiskt regelbundet med några vänner till en kyrka i Driscolls nätverk. Pastorn var tatuerad, svor i prediknignar om predestination och kvinnans underordning, och tog en öl efter dem. Mitt intryck var att den omedelbara kontakten var positiv, eller åtminstone skapade nyfikenhet, men att det fanns mycket som var problematiskt. Betoningen av traditionella könsroller kändes krystad bland folk som var piercade och lyssnade på indie, och tycktes ofta skapa problem i relationer. Dessutom var genomströmningen av folk påtaglig bara under den sommar vi var där.

Dela som syskon

Vid frukosten idag kom min fru och jag fram till att vi båda kunde minnas den stund då det gick upp för oss att alla människor inte var kristna.

Är vi ensamma om detta, eller minns ni också? Berätta gärna i så fall!

För mig var det en söndag när jag var typ fyra-fem år. Vi skulle till kyrkan, och jag frågade mamma om familjen tvärs över trappuppgången skulle åka med oss. Men jag fick svaret att de inte skulle det "för Sofis (så hette grannflickan som jag var kompis med) familj är inte kristen." Chock! Jag kunde inte förstå hur det var möjligt att inte vara kristen! Jag hade tills dess utgått från att alla mina lekkamrater var kristna; det var väl delvis därför som jag så oförfärat talade med dem om Sadrak, Mesak och Abednego och andra bibel-saker.

För min fru var det när en äldre granne bad henne att sjunga en sång på engelska. Men fru kunde engelska från barnsben, och sjöng:

"Trust and obey.
For there is no other way
To be happy in Jesus
but to trust and obey"

När hon möttes av ett skeptiskt ansiktsuttryck från grannen (som var tillräckligt gammal för att själv förstå engelska), anade hon att något inte stod rätt till, och långsamt kom insikten att den sången hade ett budskap som inte var självklart för alla människor...

Twitter

Inger Lundin fångar det i Dagen:

"'Status' i alla dessa mikrobloggars statusuppdateringar handlar allt mer sällan om vad man gör just nu utan beskriver vilken status man har i kändisvimlet eller i bekantskapskretsen. Hur lyckad man kan verka vara i sitt twitter-fönster medan ens 'followers', akutdrabbade av fönstertwittarsjukan, slutat att leva sina egna liv."

Fast som hon säger präglar denna attityd mer än bara twitter: facebook, bloggar, och livet i allmänhet. Problemet är att tekniken gjort detta till dygd. Det är ofta problemet med innovationer: tekniska, strukturella, ideologiska. Ja, det är samma människor, men teknikens förmåga att forma och i en förlängning förändra oss ska inte underskattas.

Respekt?

Än en gång: "Vi trodde du var värdelös och bara ett skämt, socialt utstött och övergiven av människor. Men tvärtemot våra förväntningar så hade du talang, och det visade sig att du därför (obs) var värd vår respekt istället för vårt hån."


Susan Boyle Stuns Crowd with Epic Singing - Watch more Funny Videos

Colbert vs modernistisk fundamentalism

Stephen Colbert plockar sönder exeget Bart Ehrmans inverterade fundamentalism

The Colbert Report	Mon - Thurs 11:30pm / 10:30c
Bart Ehrman
colbertnation.com
Colbert Report Full Episodes Political Humor NASA Name Contest

Kristus är uppstånden!

Och dagen till ära har jag en debattartikel i Göteborgs-Posten om katolska kyrkan som en intressant motkultur till vår västerländska - för den som är beredd att lyssna nyanserat.