Obama har inte valt kyrka - enligt Vita Huset

Dagen skriver idag att Obama valt kyrka (uppgiften kommer från Time Magazine), men de har de inte - om man får tro Vita huset.

Läs även John Feas kommentar.

Debattartikel

Idag har jag en debattartikel i Dagen angående Humanisternas DN-manifest och de filosofiska grundantaganden som det vilar på.

Lästips

Ola Sigurdsons understreckare i SvD häromdagen om teologins återkomst, bland annat genom ateistiska vänster-filosofer som Žižek och Eagleton. (Han diskuterar i synnerhet Žižeks och Milbanks debattbok, "The Monstrosity of Christ".)

Ja, det trodde jag också...

... tills jag läste HSVs rapport. Graham Ward, teolog och dekan på University of Manchester, har dock uppenbarligen inte läst den. Så här beskriver han teologins plats på sekulära universitet:

"We’ve moved away from conceiving theology as a distinct subject in which there is discussion about confessional beliefs. In institutions where disciplines were isolated from each other, theology was frequently regarded with hostility in certain kinds of secular environments in the university. But that has culturally changed: People in those erstwhile secular environments are now much happier talking about what they believe, don’t believe, and why they hold the views they have. So I think that both in the institution that I work for and the new cultural climate, call it postsecularity if you like, disciplinary boundaries are not so rigid, and I am able to develop an engaged systematic theology."

(Hela intervjun med Ward här)

ang stat & kristen tro

Skrev just följande kommentar på den utmärkta bloggen Korsformat bondförnuft Funderar en del på hur man ska tänka i dessa frågor och är tacksam för respons och vägledning, här eller kanske ännu hellre i diskussionen på korsformat-bloggen.

1. Jag håller med Tobias i att det finns ett dilemma i att säga "inget är neutralt" och "staten ska vara sekulär". I realiteten innebär det att man "skänker bort" staten till en annan ideologi (den sekulära), som man menar klarar av det bättre än den ideologi man själv representerar. Är inte det problematiskt?

2. Vill man inte som kristen att samhället ska vara kristet, eftersom man helt enkelt vill människor väl. Antag att vi får rösta om saker som kärnkraften, abortlagstiftning, invandringskvot, etc. Är det inte självklart att som kristen då röstar "kristet" (hur man nu tolkar det), och därmed söker påverka samhället (och kanske även staten) i den riktningen?

Avslutar med ett Hauerwas-citat: "It's damn hard to rule as a pacifist, but I'm ready to try!"

Glädje?

Först kollar man på den här:


Sen den här:

(eller om youtube-klippet krånglar går man till hennes myspace och lyssnar/tittar)

(tack för tipset, anders)

Yesterday, when I was younger...

Poppig andlighet

Ett radioprogram man inte får missa: David Åhlén, Jonathan Johansson m.fl. om pop & andlighet i P3-pop nästa måndag.

En dag på slottkafét

Min fru signerar sin kokbok till kollegan Torgny Lindgren!

Bloggtips

Marcus Birros näst sista post om den katolska kyrkan hade av någon anledning förbigått mig. Lysande läsvärt.

Femtiotalets konformism i retur

Det är inte bara Högskoleverkets vetenskapssyn som andas 1950-tal. Frågan "Är pingstvännerna konstiga" hör också hemma i västerlandets mest konformistiska & positivistiska decennium. Dagen skriver här om hur eleverna på Örebro Missionsskola fick frågan av HSV:s besöksgrupp, och tyvärr var det inget olycksfall i arbetet från deras sida: jag har förstått att man även ställde frågan på andra utbildningsanstalter som har samröre med pingstvänner. Besöksgruppens ledare Anders Jeffner kommenterar utfrågningen här, och får även svara på frågor om sina egna teologiska perspektiv (Ingen, inte ens statliga utredare, är ju som bekant neutrala, vilket Dagen fattat).

Jeffner menar att han ägnat "ett helt liv" åt att "utveckla (sic!) en kristen lära" -- om det är hans ordval och inte ett felreferat, så är det en ganska avslöjande formulering! Man kan läsa om Jeffner & co i Arne Rasmussons artikel "A Century of Swedish Theology" här.

Några intressanta utdrag:

1. Jeffners egna teologiska position
"[Jeffner's] own interest was instead to integrate Christianity with science and culture in general. He was thus much more positive than the Lundensians toward the Enlightenment and modernity and therefore also toward the older liberal theological tradition. He wanted to develop a 'reasonable' theology, meaning 'reasonable' in relation to modern science and culture."

2. Om den "teologi" som Jeffner menar ska bedrivas på universitet
"In the preface [of "Människan och Gud"] the authors [Jeffner, Hembert and Holte] clearly state the difference between theology as Religionswissenschaft and as contemporary interpretation of the faith. Only the first but not the last is strictly speaking a task for university theology. A university theologian can critically discuss various constructive attempts (internal consistency, coherence with other things we know, and so on) and can discuss the conditions for the choice of faith- and life-views, but the actual choice includes an element of personal decision that goes beyond the possibilities of scientific argumentation."

Det gamla gardet

Det har varit dragspelsfestival här på Bjärka-Säby. Slottet har fyllts av gamla människor - det finns ingen anledning att söka en eufemism för ett vackert epitet - som entusiastiskt sjungit de tillika gamla sångerna. I pauserna har det druckits kaffe i slottskafét, inte sällan under uppassning av jämnåriga som tar extrapass i köket för att se till att ruljansen fungerar en intensiv helg som denna.

När en människa är borta saknas hon för sina kvaliteter och egenheter, och efteråt minns man ömsom med sorg, ömsom med glädje, denna person. Men efter att tonerna från festivalen klingat ut slog det mig: Det kommer en dag då hela denna generation borta! Det är inte svårt att se att det går en skiljelinje, en generationsgräns, mellan de som nu passerat 70 och fyrtiotalisterna, de som är morgondagens "gamla människor". Ibland tänker man att gamla människor är som de är för att de är gamla, men funderar man efter ett varv till så inser man att de är som de är på grund av den tid och de värderingar som format dem. Fyrtiotalisterna, som var unga på 60-talet, har formats av en annan tid och andra värderingar, och de kommer därför vara annorlunda när de är gamla.

Den här texten handlar inte - främst i alla fall! - om att jag föredrar en generation före den andre, utan snarare om en sorg över att något som jag tycker om en dag kommer att vara borta. Att de som kommer efter oss, mina barn, inte kommer att möta och känna till denna generation. Vi får försöka berätta för dem, men det kommer låta som en saga: "Det fanns en gång människor som gjorde det till dygd att inte klaga och som gärna slet hårt i det fördolda utan att söka varken uppmärksamhet eller bekräftelse. De jobbade så länge de orkade, men inte för att de ville 'förverkliga sig själva' utan för att de tyckte att det var riktigt att leva så. De var fromma och och bad mycket, men inte så mycket för sin egen välgång som för andras; de sökte Guds ledning, men de sprang inte oroligt härs och tvärs i jakten på den."

(Läs mer här)

Bloggtips

Ni läser väl Millinerd? Hans korta, kärnfulla och väldigt initierade kommentarer är nåt av det mest läsvärda "out there" när det gäller teologiska bloggar. Kolla t.ex. denna tankeväckande jämförelse mellan två av 1900-talets mer inflytelserika herrar. Den ene var teolog, den andre demagog - men båda barn av sin tid.

"Seksualitet med humanistisk underskot."

Den norska tidningen Morgonbladet bad dominkanmunken Arnfinn Haram att recensera en jubileumsutgåva av det erotiska magasinet Cupido. Resultatet står att finna här. Harams kritik är inte moraliserande, utan filosofisk/teologisk, och därför så mycket mer avslöjande.

Detta är exempelvis väldigt tänkvärt om den postmoderna njutningstrenden över huvud taget:

"Cupidos mjukporno for middelklassen presenterer sexlitteratur som noko greitt og tilbakelent, som hedonisme for skjønnånder. Sex som gastronomi. Vi har klubbar for lutefisk, for østers, for smalahovud, for whisky og for fine vinar. Kjennarane nyt ikkje berre produkta, men sjølve kunsten å nyte. Skal tru om ikkje den menneskelege evna til nyting har ein av sine verste fiendar i den gastronomiske forfininga og spesialiseringa? Kor gode kan godsaker bli? Kor teknisk perfekte CD-ar og høytalaranlegg kan vi tole? Kor elegant kan elegansen bli? Kor mykje kan sensualiteten stimulerast før vi byrjar å smuggjespe? Etter min Cupido-lektyre kan eg berre seie: 'Less is more!' Asketisk avgrensing er bra, ikkje berre for dygdene, men også for sensualiteten. Kanskje vill gastronomar og hedonistar av alle slag vere samde i at eit visst avhald inngår i nytingskunsten. Eg meiner det tippar nettopp når nytinga blir ein kunstart, noko utsøkt, noko søkt."

Totalitära humanister

Väldigt bra kommentar angående Humanisterna i denna ledare i UNT: det är staten, och inte samhället, som ska vara sekulärt. Problemet med humanisterna är att det samhälle deras vision handlar om är supertrist! Ett utslätat alla-tycker-lika, alla-gör-samma ställe som är ungefär lika intressant som indisk mat utan några kryddor. Staten kan reglera sina egna institutioner (domstolar, riksdag, kommunala skolor, etc.), men om tron ska privatiseras till den grad att även det offentliga rummet ska sekulariseras då kräver det en väldigt omfattande och sträng storebror-stat. Det är därför Humanisternas projekt känns så 1900-tal: det är allt annat än liberalt (i strikt politisk mening), utan det har snarare en totalitär anstrykning.

Högskoleverket

Högskoleverket befängda men mycket intressanta rapport hoppas jag få tid att skriva något om längre fram, men nu börjar kommentarer från andra än berörda lärosätesledare komma in (fast frågan är om någon kommer kunna slå Pekka Mellergård i klar- och slagfärdighet!). Jayne Svenungsson skriver en kolumn om det i dagen SvD - texten finns tyvärr inte på nätet än, men borde dyka upp här så småningom.

Uppdatering: Svenungssons artikel finns nu på webben, här.

Löftesavläggelse

Löftesavläggelse till Ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby

Pingst