Emil ang den ekonomiska krisen

"Tiderna äro ej så dåliga som de utropas. Hvarför det sällan räcker till beror väsentligen derpå, att behofven äro för högt uppdrifna. Man vill lefva stort på alla områden. Samhällen, riken och stater såväl som enskilda personer gripas af en “storhetsmani,“ och ingen vill anses vara fattig och ringa. Fåfängan och lyxen utarma folken."

Emil Gustafson, "Vishetens väg" (1895), s 25.

God och ond upplysning

Den regelbundna läsaren av denna blogg har väl knappast undgått att notera att jag inte har så mycket till övers för liberal upplysningsfilosofi. Även om de är viktiga, så tycker jag att det är problematiskt att orientera en hel kultur efter koncepten "frihet, jämlikhet, broderskap." Annat kommer i skymundan, till exempel sanning, rätt och skönhet. Konsekvenserna har i alla fall blivit ohejdad individualism & kapitalism parat med ett dubbelt avskärmande: från våra medmänniskor och från vår jord. Allting partikuliseras och skiljs från sitt sammanhang. Vi plockar vår mat ur köttdiskar och har sex utanför äktenskapet. I båda fallen handlar det om konsumtion utan relation.

Med allt detta sagt så vill jag ändå peka på en god skildring av upplysningstraditionen, nämligen filmen Persepolis! Spelplatserna är framför allt två: Iran före och efter revolutionen, samt Europa under samma tid. I Iran kämpar en modernt sinnad elit för demokrati och jämställdhet, och de representerar verkligen det goda i upplysningstraditionen! De demonstrerar självuppoffring, solidaritet och inte minst integritet - det sistnämnda är kanske det drag jag finner mest attraktivt i denna tradition. Men filmen skildrar även det fria Europa, som ju är den plats där denna tradition segrade. Men här tycks upplysningstraditionens dygder som bortblåsta. Istället dominerar självupptagenhet och hedonism.

Så se gärna Persepolis, och fundera på om upplysningstraditionen kan undgå att korrumperas i majoritetsställning. Och beror detta i så fall på dess inre sammansättning eller gäller detta alla teologiska/filosofiska traditioner?

Dagens Emil

”Genom sitt människoblivande har han kommit så nära, att människohänder har vidrört honom. Han är född under mitt tak. Han ammades av min moder. I allt måste han bliva lik bröderna. Han är min släkting.”

Trons Segrar 1899, s 192.

Mer mystika väckelsepredikanter

Jag blir inte riktigt klok på det sena 1800-talets apokalyptiska predikanter. Otto Kringebach var metodist och orsakade bland annat hysteri i en Närketrakten på 1880-talet då han förutsåg ett datum för Jesu återkomst. Men när han predikade kunde det låta så här.

"Hvarje menniska består af ande, gudagnistan eller det högre väsendet, och själen, det förnuftiga hos menniskan, samt kroppen, organet för andens och själens verksamhet. liksom helgedomen i gamla testametnet var delad i tre rum, nämligen förgården, det heliga och det allra helgaste, så har äfven menniskan trenne rum för verksamhet. I anden bor Gud, i själen arbetar tanken såsom en förmedlande länk emellan anden och kroppen, och i krippen verkställes hvad anden i samråd med själen beslutet. Alla dessa rum i helgedomen höhöfver Gud med sitt slju genomströmma, helga och beherrska. Det är ej nog att anden blir frälst på Jesu Kristi dag. Gud vill beherrska våra tankar och helga våra lemmar till sin tjesnt och ej öfverleman sitt folk åt satan till köttets förderf. Deta vore lika ed en frälsning såsom igenom eld."

Trons Segrar år 1896, s. 231.

Referant är för övrigt Emil Gustafson. Kringebach glider farligt nära gnosticismen, men hans betoning av kroppens frälsning på slutet tar honom in på ortodoxins marker. Men det intressanta är inte bara vad han säger, utan det faktum att han ägnar tid och kraft åt att spekulera kring antropologiska frågor på detta sätt. Och att han dessutom till detta fogar tolkningen av Paulus ord om frälsning "såsom genom en eld". Det indikerar att Kringelbach inte bara hasplar ur sig något - om nu någon skulle trott det - utan att hans ord hör ihop med ett helt system där människan, Gud, verkligheten och Bibeln förklaras. Frågan är bara var han fått detta system ifrån...

Emil om vakande helgon

"Hemlighetsfull men så verklig är den förbindelse vi redan ha med andeverlden, de hemgångna heliga som åse vårt löpande på vädjobanan, och änglarna, som hjelpa oss i våra strider..."

Emil Gustafson i Trons Segrar 1892, "Våra högtiders stad", s 371.

Skadad?

Det här var ganska kul: ett quiz om den svenska pingströrelsen. Men hur historiker-skadad är man om man tycker att alla frågor som handlar om typ åren 1910-70 är superenkla men blir helt ställd inför de frågor som berör en tid då man själv faktiskt levde!

Dagens Hauerwas

"To cultivate and nurture beauty I believe is one of the central tasks of the university. The sheer ugliness as well as the dominance of kitsch in contemporary life is surely an indication that those of us in the university are not doing our job."

"The State of the University", s 102, not 29.

Sveriges roll i presidentvalet

Detta är ett klipp värt att se. Inte bara för att det är Joe Biden när han är som bäst: slagkraftig, uppretad och lagom arrogant. Men också för att Sverige helt oväntat (i klippets sista sekunder) får spela en roll i detta historiska amerikanska presidentval!

"Du är Pethrus"

Idag blev Pelle Hörnmark pingströrelsens tredje "biskop" (Lewi Pethrus, [vakant], Sten-Gunnar Hedin, Pelle Hörnmark!) Ett bra och klokt val, tycker jag. Pelle har - tycks det mig - ett antal egenskaper som är viktiga för rollen: entusiasm, ödmjukhet och prestigelöshet. Dessutom är han en duktig predikant. För att inte säga talare över huvud taget. Ett av de bästa och roligaste tal jag någonsin hört (ingen överdrift) är det Pelle Hörnmark höll på Ulrik Josefssons disputationsfest!

Helgläsning

Kloka människor! Få saker är så inspirerande! Och bland de klokaste av dem alla är författarinnan Marilynne Robinson - här i en ny intervju ur The Paris Review. Läs den; om inte annat så bara för att intervjuaren mötte henne vid sex tillfällen under en femmånadersperiod då hon arbetade på intervjun. De hinner med att diskutera allt från pajrecept till Richard Dawkins.

Här ett smakprov:

ROBINSON
Religion is a framing mechanism. It is a language of orientation that presents itself as a series of questions. It talks about the arc of life and the quality of experience in ways that I’ve found fruitful to think about. Religion has been profoundly effective in enlarging human imagination and expression. It’s only very recently that you couldn’t see how the high arts are intimately connected to religion.

INTERVIEWER
Is this frame of religion something we’ve lost?

ROBINSON
There was a time when people felt as if structure in most forms were a constraint and they attacked it, which in a culture is like an autoimmune problem: the organism is not allowing itself the conditions of its own existence. We’re cultural creatures and meaning doesn’t simply generate itself out of thin air; it’s sustained by a cultural framework. It’s like deciding how much more interesting it would be if you had no skeleton: you could just slide under the door.

INTERVIEWER
How does science fit into this framework?

....

To be continued - här, som sagt.

Colbert katoliken

Miroslav Volf!

Detta hamnar högt på listan över "spännande saker som jag missar i Sverige": Johanneskyrkans konferens med bland andra Miroslav Volf den 8-9 januari 2009 - "konferens för unga teologer" som de kallar det. Intressanta svenska namn dessutom! Rekommenderas!

Allt hänger samman. Eller: Mer krånglig väckelsefromhet.

"The vitalism that characterised the whole alchemical tradition was a clear attraction to men like Arndt and the Pietists of a later generation who were seeking to recover religious vitality, but it had other virtues as well. It seemed, as it seemed much later to Newton, to be an answer ot the percieved wakness of a mechanical or materalist philosophy."
(Ward, "Early Evangelicalism", Cambridge University Press, 2006)

Alkemism kanske inte är direkt på modet idag, men vad Arndt och pietisterna förstod var att fromhet och och världsbild hänger ihop. Och om man ska utmana den dogmatiska, närmast skolastiska lutherska ortodoxin krävs också en annan världsbild än den mekaniska (snart materialistiska) som växer sig allt starkare bland Europas bildade elit vid upplysningens gryning.

Neutrala nationalencyklopedein...

"Paracelsus var i grunden fången i medeltidens magisk-platonska tankevärld men öppnade nya vägar för medicin och kemi genom sin tilltro till empiri och direkta studier av ämnens egenskaper."

Men andra ord: en magisk-platonsk tankevärld är något man är "fången" i, medan tilltro till empiri "öppnar."

Nyanserad och initierad DO!

Nye diskrimineringsombudsmannen Katri Linna säger en hel del vettiga saker i den här intervjun.

Till exempel ifrågasätter hon synen på religionen som "någon diskutabel egenhet som man kan lägga åt sidan när den inte passar." Och hennes kommentarer om skolavslutning är också intressant och klok. Lovande. Utbildningsmeriterna inkluderar en jur kand från 1988, men det är väl knappast där hon tagit till sig denna nyanserade hållning till religion? Min gissning är snarare att den kommer av hennes arbete med diskriminering av invandrare, där hon rimligen måste ha mött ett "pre-modernt" förhållningssätt till religion. Googlar man hittar man t.ex. såna här spår av ett sådant engagemang. Eller vad sägs om följande kritik ur en Expressen-insändare:

“Man kan fråga sig om DO Katri Linna är religiös eller vad som gör att hon upprepade gånger ifrågasätter den sekulära staten och ger religionsfriheten företräde framför lagstiftning...”

Bådar gott!

Vem ska man tro på?

Den här typen av artiklar fick mig att börja läsa teologi en gång i tiden. Eller kanske inte om kontroversiella påvar, men om teologiska frågor där man får så sjukt olika besked att man inte vet vem man ska tro på.

Om Pius XII kan man läsa en seriös artikel här, eller om man är så engagerad till och med en hel bok här. Eller så kan man bara läsa den här bloggposten där Joseph Bottom som försvarat Pius XII ägnar sig åt "a moment of gloating" efter att ha mottagit nyheten om att Pius värste kritiker John Cornwell ändrat sig i frågan!

"Should Christians vote?"

Idag var det ett panelsamtal på Duke med bl.a Stanley Hauerwas och Lauren Winner om "Christianity and Civic engagement." Med tanke på kompetensen inblandad borde det ha blivit bättre än det blev, men några intressanta saker sas i alla fall:

Winner var kritisk mot kristna som inte röstade. Hon menade att de argument hon hört mot detta var framför allt två stycken. Först "Since neither party represents my position (or both is really far from what I think) I cannot vote". Detta menade hon var "strangely perfectionist". Det andra vanliga argumentet menade hon var "Not voting is a much larger protest against the whole democratic-monopoly system." Ett argument som hon menade var motsägelsefullt eftersom det bara är meningsfullt just i en demokrati.

Hauerwas berättade (vilket han även kommenterat offentligt) att han i år för första gången på länge röstade. På Barack. Anledningen var en artikel han läst där både Obama & McCain fått frågan om vad som var det värsta som hänt Amerika. McCain hade svarat 1930-talets depression, Obama hade svarat slaveriet. Fast han tillade angående sitt röstande "I did not take it very seriously" (i NC kan man alltså rösta tidigt; valet är ju som bekant först den 4 november)

Hauerwas beskrev demokrati lite i termerna av "opium för folket" även om han inte använde just det uttrycket. Väldigt intressant. (Egentligen väldigt självklart, men värt att påminna sig om.) Dels rent allmänt hur "today's campaigns are a form of entertainment that distract people from what's really important." Men också i relation till medborgarrättsrörelsen och Martin Luther King. Han påpekade att man faktiskt kunde åstadkomma mer med "riot than voting" - inte i syfte att stödja upplopp (han är som bekant radikalpacifist) - som en illustration av hur radikala aktioner eller livsstilar av olika slag (som kan vara både mer sanna och mer effektiva) riskerar att gå förlorade under en demokrati som både försoffar och lurar en att tro att man faktiskt har större inflytande än man har.

Katoliken Birro & ordens betydelse

Dagen skriver om att Marcus Birro utsetts till "hedersprofet" under Svenska kyrkans stiftsfest "Gud 08." Hans blogg är läsvärd, inte minst posten där han förklarar varför han blivit katolik. (Jag vet inte om den uppgiften gått Dagen förbi, för lite märkligt låter det ju när de skriver "under samtalets gång kom det fram att Bibeln och tro betyder mycket för den rikskände poeten"...)

För övrigt: vågar någon påstå att formen är neutralt i ljuset av etiketter som "hedersprofet" och "Gud 08"? Det är uppenbart att sådana benämningar väcker associationer som påverkar hur vi betraktar innehållet.

Klokhet!

Starkare stöd går knappast att få: inte bara vem han är och vad han säger, utan hur han säger det.

Och angående nedanstående post: Det är typer som Powell som ändå ger något hopp om konservatismen.

Obama-rally!

Idag besökte vi en "svart kyrka"! Obama kom nämligen till North Carolina, och vi åkte för att se och höra honom. Vi kom till Fayetteville två timmar innan det började, men hade inte en chans att komma in på arenan där mötet hölls. Tillsammans med tusentals andra fick vi vänta utanför. Men innan sitt tal kom Barack ut och hälsade och vinkade och sa några ord, vilket fick somliga att gråta av lycka! (Obama kommer troligen inte vinna North Carolina, men genom att lägga resurser här tvingar han McCain att göra samma sak, vilket gör att denne inte kan satsa lika hårt i stater som Virginia, Ohio och Colorado.)

Det kommande presidentvalet är betydelsefullt av många anledningar. Ett sätt att berätta USA:s historia är att göra det utifrån "den förlorade oskulden" eller uppvaknandet till den korrumperande politiska verkligheten på 1960-talet. Morden på JFK, pastor King och RFK. Vietnamkriget. Watergateskandalen. Och som en frukt av detta en växande cynism och misstro mot politiska strukturer. Sedan två årtionden av ekonomisk tillväxt, men samtidigt tilltagande alienation och ökande ekonomiska klyftor. Och så mot denna bakgrund Obama som lovar förändring. Och för första gången på länge väcks hopp och entusiasm hos människor som aldrig hoppats eller trott på politiker. Han kommer givetvis inte kunna genomföra allt han lovar, men om han vinner en övertygande seger samtidigt som demokraterna tar de båda övriga husen (Senaten och Representanthusen) är det ändå möjligt att han får en start som liknar Kennedys legendariska första hundra dagar.

Men om han inte ens får försöka, om McCain lyckas med skrämseltaktiken och blir vald istället, då är det ett problem. Det skulle innebära en oerhörd besvikelse för så många människor som för första gången på länge – eller kanske någonsin - vågar hoppas.

I kön hamnade vi jämte en vit, medelålders kvinna som stödde Obama. Hon hade gjort det redan under primärvalet, och jag frågade varför hon inte stöttat Hillary. Hon log och svarade att visst kunde man tänka sig att hon skulle stött "HDR" med tanke på vem hon var (vit, medelålder, medelklass, kvinna), och att hon visst skulle stöttat henne om det varit hon som blev kandidat. Hon hade varit på hennes möten, men noterat att där bara var "women like me." Obama drar istället en mycket mer spretig skara, vilket är väldigt spännande! Eftersom detta är södern och Obama är demokrat, så var det naturligtvis många svarta där, men alls inte enbart. Och ålder, kön och klädstil varierar enormt.

Hur detta val än slutar så kommer Amerika stå delat. Om McCain vinner kommer många känna total hopplöshet tillsammans med en känsla av att bli bestulna och besegrade i en oärlig kamp. Om Obama vinner kommer många amerikaner tro sig ha en terrorist och (ve och fasa!) muslim som president...

Mina sympatier ligger - om det nu undgått någon... - hos demokraterna och Obama. Men med det sagt vill jag tillägga att jag inte skulle ha något emot att gilla det konservativa partiet som hela mediasverige och amerikanska liberala medierna hatar. Tvärtom! (Det skulle vara mycket roligare att gilla dem!) Men dagens republikaner är bara tragiska! Martin Gelin ger en bra översikt av sönderfallet av ett parti som inte längre har en ideologisk bas, utan istället ägnar sig åt smutskastning och skrämselpropaganda. De senaste årtiondet har vi sett allt mindre ideologi och allt större makthunger parad med aggressivitet och oförsonlighet, såväl utrikespolitiskt som i det politiska arbetet i Washington, där klyftan mellan partierna är större än någonsin. I dagens politiska klimat dominerat av nyliberala idéer vore ett genomtänkt konservativt alternativ spännande. (Och i Sverige vore detta en intressant nisch för kristdemokraterna.) Men kanske måste republikanerna dö innan de kan återfödas.

Han har verkligen slagit i USA

Barnes & Nobles-skyltfönster med Stieg Larssons debutdeckare "The Girl with the Dragon Tattoo."

Den här bilden har ingen djupare innebörd...

...den är bara snygg! (Och när jag sprang upp för trappan till vad som alltså är the Supreme High Court kände jag mig som man ska känna sig när man är som mest turist i USA: som i en film)

Och så handlar det om estetik förstås...

McCain-kampanjens allra senaste reklam-estetik är intressant. Kolla den här, till exempel. Klippet - såväl ljud som bild - påminner om ett ur en film som handlar om tiden efter att mänskligheten nästan utplånats. En flimrig TV-apparat står på i ett hörn med nyheter om varför, eller en tidning färdas med vinden uppför en gata. Typ I am Legend. Måste dock säga att den är rätt så snygg. (Fast det här tycker jag nästan är McCain-kampanjens bästa (dvs. snyggast/skickligast gjorda) reklam på sistone, även om den är en aning krånglig.)

Det handlar egentligen inte om politik, det handlar om kultur. Eller?

Här finns ett bra fokus-reportage från Appalacherna om valet. Perspektivet är "small-town America." Vad sägs om detta:

– Obamas collegeungdomar kommer hit i sina strukna vita skjortor och använder storslagna ord. Jag menar »Hoppets djärvhet« (titeln på en av Obamas böcker). Kom igen, tror du att det funkar här? suckar han.

(Tack Josef Bengtson för länken!)

På jakt efter Amisharna och det förlorade paradiset

De bor inte direkt längs med allfartslederna. Man ser spåren av dem, men de är inte så lätta att hitta. Vi söker vidare.

(To be continued...)

Alla heter Yoder i Pennsylvania!

I ett annat Amerika

Vi är på resa nu. Uppåt landet; Virginia, Maryland, Pennsylvania. Idag har vi åkt genom appalacherna. Små byar, spridda hus, mycket natur. En fantastiskt vacker höst målar trakten i gyllene färger. Vi har också räknat politiska skyltar, dvs. skyltar för kandidaterna som folk sätter upp vid sina hus. 30 för McCain, 6 för Obama. I [staden] Durham ser man knappt någon för McCain...

Folk här vill inte ha Change. Jag kan nästan förstå dem.

Amerikas mest inflytelserika politiska bloggare [katoliken] Andrew Sullivan skriver en krönika om hur Obamas lugn driver motståndarna - först Clinton, sedan McCain - till att "self-destruct."

Teaser: "And still he’s calm. Not too cocky. A little aloof, but very professional. He learnt all of this as a black man in a white country: no sudden moves; no anger. That’s how he managed his white mother in adolescence. That’s how he manages a white electorate increasingly at ease with him."

Opinionsundersökningar och hoten mot Obama

Dagen rapporterar om att Obama drar ifrån allt mer i opinionsundersökningarna. Den bästa site jag funnit för mätningar är FiveThirtyEight: den väger, mäter och analyserar den mängd olika undersökningar som strömmar in just nu.

Och har också en del kommentarer och kortare artiklar. Bland annat denna om det hotfulla tonläget i de nya reklamfilmerna. Ett tonläge som riskerar att leda till att såna här saker dyker upp: McCain-supportrar som ropar "Terrorist" och "Kill him!" när Obama kommer på tal...

Skönheten ska frälsa världen

Vi besökte ett shoppingcenter idag. Eftersom detta är USA var det naturligtvis enormt, belamrat med varor och låga priser. En estetik helt utan utrymme för vila, och en plats fullständigt befriad från autenticitet. Varje kvadratcentimeter utnyttjas för att "sälja" och det som inte ger plats åt en vara eller en skylt - en fontän till exempel - är ändå placerad där för att främja konsumtionen genom att optimera "köpupplevelsen."

Så gick vi in i en Applestore (förvisso en något mer vilsam estetik...). Jag tog upp en iphone, satte på mig de tillhörande lurarna, klickade på youtube-ikonen och hittade videon nedan.

Kontrasten var total.

Sången, rummet, rösterna: allt var präglat av vila. Inte stress, inte splittring, inte fragmentisering. Närvaro. Integritet - inte en vilja att sälja sig till varje pris. Respekt - inte påträngande. Och mest av allt: skönhet

Detta är kyrkan. Och lägg märke till: det är i så hög grad en fråga om form. Inte bara "innehåll" i abstrakt mening; innehållet kan inte skiljas från hur det packeteras. Form och innehåll är ett; "the medium is the message" och kyrkan är därför en estetik. Ett sätt att vara i världen. Ett sätt se, och så bli sedd.

Obama profeten...

Fantastiskt klipp där Obama i juli förutspår den hårdnande kampanjen!

sorgligt skådespel

När man läser en sån här artikel om den oerhörda vrede, det till hat gränsande förakt som finns och tyvärr piskas upp mot Obama vid Republikanska partimöten är det lätt att glömma att McCain en gång faktiskt var det hans ticket handlar om: en republikan respekterad i båda lägren, ansedd anständig och prisad för sin karaktärsfasthet. Någonstans längs vägen har mycket gått förlorat. Och ibland får man känslan att den här kampanjen fullständigt håller på att spåra ut. Att desperata republikaner nu är redo att spela ut de allra svartaste korten av misstänkliggörande och försök till illvilliga associationer.

Vad menar till exempel Sarah Palin när hon säger "Who is the real Obama?" Denne man har stått i medias blickfång under en 22 månader lång kampanj (inkl. primärvalet). Han är granskats och skärskådats in i minsta garderob. Palin har (väl?) ännu inte gett någon presskonferens...

En länk för den som tycker att nedanstående post var väl kryptisk. Och en till för den som undrar över konnotationerna.

Dom e snabba!

"That One" for president!

Han kan ju till och med dansa!

Detta klipptes bort!

När jag sa "internet fanns inte helt enkelt" angående att globaliseringen idag till skillnad från på 70-talet gör det omöjligt att hålla Sverige isolerat även i religiöst hänseende så var det menat lite som ett skämt och jag skrattade - men de kllippte över till reportern Bask så det syntes inte!

Nej, allvarligt talat så är jag väldigt imponerad av programmet och nöjd med hur de klippte min del av det. Som ruggigt mediaovan är jag nästan lite chockad över hur rättvisande det var, inte minst med tanke på alla skräckhistorier man hört om såna här saker. Man får nog faktiskt konstatera att Dagens artikel var mer ensidigt fokuserande på det negativa än programmet självt!

Jag var faktiskt imponerad av programmet i dess helhet. Inte minst att de efter min "risken är att det blir för mycket materiellt, för lite evighetsperpektiv"-kommentar faktiskt kopplade den till befrielseteologin! Det djupare än jag förväntat, och ett snyggt sätt att vrida & vända på frågan och visa att de här sakerna inte är enkla! Det finns "inkarnatoriska aspekter" i Märstas tal om hälsa & välgång, ingen tvekan om det. Evangeliet är inte "abstrakt" och bara för själen, det gäller kroppen och hela livet. Där är Johannes Amritzer och Dom Helder Camara på samma sida. Sedan kan man ändå påstå att det är en viss skillnad att säga såna saker i Sydamerikas slum och till medelklass-svenskar. Jag tror kanske att vi behöver påminnas om himlen i högre utsträckning, för att få perspektiv. För att kunna sova bättre när ekonomin kraschar, och för att få våra prioriteringar rätt. Och jag tror nog att Johannes Amritzer håller med mig.

Men som sagt: sjunger vi det?

Om någon skulle kunna upplysa mig om en lovsång som handlar om vårt liv efter döden, himlen alltså, så vore jag väldigt tacksam! (Under tiden kan jag försöka hitta en Segerton som inte har detta perspektiv!)

(Uppdatering: Noterar för övrigt att även Johannes är nöjd med programmet.)

Mer media...

Det här blir ju spännande, och nästan lite läskigt att se. Jag sa faktiskt en del vänliga saker om Märsta; hoppas inte att allt det klippts bort...

Words fail me today...

Understreckare

Idag har jag en understreckare i SvD om Sarah Palin och den amerikanska religiösa högern jämfört med 1800-talets politiskt radikala evangelikala väckelse.

Om tidig tro på Kristus

Dagen berättar om ett intressant arkeologiskt fynd av en skål med texten "Av Kristus trollkarlen" eller "Trollkarlen genom Kristus" (översättningsfråga) ingraverad. Skålen härrör tydligen från Alexandria, och allra senast från 100-talet. Fascinerande!

Men såna här länkar visar att det kanske är nödvändigt att klargöra vissa saker. Till att börja med att medelhavsvärlden vid denna tiden var en röra. En historisk "echochamber" är ett bra ord för att beskriva situationen. Rykten om uppenbarelser och heliga män färdades vida omkring och plockades upp i en mängd olika sammanhang - och ingen har någonsin påstått att alla idéer om Kristus eller någon annan som spreds i detta religiösa eldorado var korrekta eller ens rimliga uppfattningar. Heliga symboler och namn har i alla tider använts i magiska syften (kolla till exempel den här boken!)

Så. Konspiratoriker kan fortsätta att hoppas. Det arkeologiska fynd som berättar vem Jesus "egentligen" var kommer aldrig hittas. Och detta är inte något jag påstår för att jag är en fanatiker eller ens extremt trosviss. Det är helt enkelt så att arkeologiska fynd inte funkar på det sättet. Eller sanningen heller, för den delen. "Historisk sanning" är ett extremt komplicerat pussel och det där fyndet som "ställer allt på ända" dyker väldigt, väldigt, väldigt sällan upp. Istället är det små fragment här och var, parat med ett noggrant studie av (tråkiga) saker som kontext och förhistoria. Långsamt, långsamt träder så en bild fram och man kan börja urskilja mönster, mening, sammanhang. Sanning.

Att då ens antyda att en skål i Alexandria som speglar en egyptisk trollkarls föreställning om Jesus ändrar något i den stora bilden är bara nonsens och att helt missförstå historisk forskning. Det hindrar naturligtvis inte att det är ett fascinerande fynd, som väcker många frågor: Hur fick de kunskap om Jesus? Hur tolkade de denna kunskap? Hur såg deras ritualer egentligen ut? Uppfattade de sig som kristna eller på något sätt som efterföljare till Kristus? I vilket panteon - tillsammans med vilka andra gudagestalter - placerade de Kristus?

Och när det gäller källor om Kristusgetalten har vi för övrigt redan tillgång till källor som både är extremt tidiga och extremt nära. Men vi har blivit så vana vid dem att vi slutat förvånas. De kallas evangelierna.

Södern

Man vet att man är utanför Sverige - eller söder om Sverige rättare sagt - när folk med genuin glädje utbrister "Äntligen är hösten här! Vi visste att den skulle komma om vi bara hade tålamod att vänta tillräckligt länge - och nu har den äntligen anlänt!"

(Nu ska jag höra en föreläsning om mormoner!)

(Fotograf benj)